Humlan

I kväll på väg hem från gymmet hittade jag en död humla på stenbeläggningen utanför Konstfack. Den var hel. Det gick inte att se bara så där varför den dött. Jag plockade upp den och lade den i min hand, på min rosa ulliga vante. Det var jättenära att jag började gråta.

Jag bar med mig humlan i min kupade hand och satte ner den under en rosmarinbuske (ja faktiskt) i en rabatt lite längre fram. Det kändes att jag aldrig kommer bli en normal människa som inte bryr sig så mycket om djur. Jag var sorgsen hela vägen hem.