lördag 13 april 2013

Magiska collage på Fotografiska

Jag besökte Fotografiska för att se deras Cartier-Bresson-utställning här om dagen. Hans dokumentära fotografier från hela världen var som man kunde vänta sig mycket sevärda, många av dem otroliga och grymt påträngande, några till och med (kanske omedvetet) komiska.

Alla är sura men hon till höger är fan surast.
När jag ser sånt här hatar jag människor.
Dracula och hans bröder.

Mitt sällskap gillade Cartier-Bressons fotografier mest, men för egen del blev jag mer betagen av det som finns på våningen under. Där huserar ett antal bildserier av den holländska konstnären Ruud van Empel. Kanske var det tröttheten över den svartvita marsmånaden där ute, kanske det faktum att jag själv håller på med collage, som gjorde att jag drogs så mycket till dessa. Till skillnad från Cartier-Bressons bilder är van Empels mycket färgglada och mycket odokumentära. Han fotograferar sina modeller i studio och deras omgivning i de holländska skogarna. Sen använder han Photoshop för att sätta ihop olika delar av fotografierna till en helhet som han kallar digitala collage.

Ruud van Empel fyller sina bilder med sagostämning och även de mörkaste har ett inre ljus som gör att de ser lite tredimensionella ut. Ibland påminner de om målningar. Det är en Tummelisavärld med små detaljer som gör mig förtjust, små ugglor, apor och insekter. Det är också en värld utan vuxna. En äldre dam på ett av porträtten är undantaget som bekräftar regeln. I övrigt är det ensamma barn i sjöar, ensamma barn i skogen, ensamma barn i parker och ett och annat porträtt av barn i klungor. Men också de ser ut att vara märkligt separerade från varandra. En enkel analys kunde vara att det handlar om övergivenhet och sårbarhet, men inga av barnen ser rädda eller övergivna ut. De tycks trygga som hemma i naturen och de flesta ser tillbaka på betraktaren med en öppen blick som säger "vad tittar du på?".

Collage kan ses som en banal konstform, nåt som barn och tanter på ABF-kurser sysslar med. Men konstnärer som Ruud van Empel och Gabi Trinkaus visar att collaget parat med fantasi och begåvning kan användas för att skapa lika sevärd och häpnadsväckande konst som någonsin Cartier-Bresson och andra giganter.

När jag ser sånt här blir jag lycklig.


Pojke med ganska märklig miniuggla.

Apdetalj.
Uggledetalj.

Insektsdetalj.
Så nära men ändå så långt ifrån varandra.
Nästan lite skrämmande skolfoto.
Undervattenslik skog om natten (detalj). Notera ljuset.
Konstigt nog ser rådjurskidet mer övergivet ut än något av barnen (detalj).
Okej, hon ser lite övergiven ut. Fast ändå inte.
Det var inte så många vita pojkar men det här var två av dem.
van Empelskt barndomsminne: Formfranska med typiskt holländskt pålägg, strössel.
En ensam vuxen bland alla barn och ungdomar.


Utställningen pågår till och med 2 juni 2013.