måndag 31 augusti 2009

Annika och Ylva blir mina kvinnor



Jag har bestämt mig för hur jag ska rösta i årets kyrkoval.

Valet stod mellan Miljöpartiet och partipolitiskt obundna Öppen kyrka - en kyrka för alla. Jag gillar att Miljöpartiet vill verka för solidaritet med alla världens människor och med kommande generationer och att de har en holistisk syn på människan. Jag gillar att Öppen kyrka hårdsatsar på jämställdhet, att kyrkan ska viga par oavsett sexuell läggning och att de vill ha en kyrka som är öppen även för tvivlare och andra som kanske inte känner sig självklart hemma inom Svenska kyrkan. Jag gillar också att de är partipolitiskt obundna.

Nu har jag alltså bestämt mig. I valen till kyrkomötet och Stockholms stift röstar jag på Annika Borg från öppen kyrka. Hon är en känd debattör och har skrivit flera böcker. Jag litar mer på hennes förmåga att föra fram budskap och vara en aktiv politiker än på Miljöpartiets alternativ, vilka jag aldrig hört talas om.

I församlingsvalet röstar jag på Miljöpartiets Ylva Wahlström. Öppen kyrka finns inte i min församling och Miljöpartiet känns som ett lika bra val. Ylva är första kvinnan på listan och det behövs fler kvinnor på maktpositioner här i världen.

Glöm inte att rösta du också! Om inte annat för att mota undan sverigedemokrater och kvinnoprästmotståndare inom Svenska kyrkan.

fredag 28 augusti 2009

Jävla längtan

Jag tycker att det här med att hitta kärleken börjar kännas som om jag springer in i en vägg om och om igen. Det börjar kännas som att "hoho är jag dum i huvudet eller?". Har jag inte sprungit in i alla möjliga olika sorters väggar tillräckligt många gånger nu? Är det inte dags att sluta snart?

Men jag tror inte att jag kan sluta. Jag längtar för mycket. Efter kärlek, efter en egen familj, efter en livspartner. Känner mig just nu faktiskt uppriktigt förbannad över att jag inte bara kan lägga ner hela projektet. Jävla längtan.

onsdag 26 augusti 2009

Middleage Mutant Östermalmstant

Jag förstår inte hur jag - som är uppvuxen på landsbygden, har fjällvandrande friluftsförlädrar, en pappa som aldrig köper skjortor som är dyrare än 300 kronor, blev indoktrinerad med Kåldolmar och kalsipper som barn, alltid röstat vänster eller grönt - hur jag kan vara på så god väg att långsamt mutera till östermalmstant.

I dag gjorde jag några ärenden på stan, hälften på NK eftersom jag tycker så mycket om NK (check). Sen satte jag mig på Franska cafét på NK och njöt av en dubbel espresso, en prinsessbakelse (check) och ett korsord (tantcheck i alla fall). Jag såg mig omkring och såg att det faktiskt satt ganska många för sig själva där. Och att 90 procent av dessa var medelålders till äldre välklädda damer. En av dem log mot mig. Antagligen såg hon att jag är av det rätta virket och kommer sitta där även om 40 år.

Jag älskar vackra saker, ett vackert hem, vackra kläder. För mig är familjen viktig. Jag kallar inte mina husdjur för Lelle och Puppe, men pratar med dem med pipig röst. Jag använder gärna ord som fantastiskt och underbart. För varje år som går tycker jag att män i kostym blir allt sexigare. Det är bara några saker.

Jag är åtminstonde inte rojalist. Ännu.

tisdag 25 augusti 2009

Var inte så fjollig

I dag när jag var ute och cyklade såg och hörde jag en byggarbetare ropa till sin kollega:

- Men var inte så fjollig nu, för fan!

Med arg, barsk röst. Tänk om de höll på så på mitt jobb.

söndag 23 augusti 2009

Kill your darlings

Såg i kväll den utmärkta föreställningen Shopping & F***ing, som just nu går på Klarascenen på Stockholms stadsteater. Under de första minuterna tyckte jag att skådespelarna var skådespelarpretto, men ganska snabbt kom de in i sina roller och efter en stund var jag helt med i dramat. Mest fantastisk var Michael Jonsson som stackars lilla, lilla 14-åriga Danny. Helt betagande. Jag är glad att jag inte är hans mamma för då hade jag skrikit "NEEEJ!" högt i hans sista scen.

Förutom att föreställningen är bra är den föredömlig på ett annat sätt, den är nämligen bara en och en halv timme lång. Jag tröttnar aldrig till och börjar titta på klockan. Jag kommer hem i tid. Jag hinner till och med skriva ett blogginlägg innan jag ska sova.

Varför är teaterföreställningar och filmer så förbenat långa nu för tiden? Allt för ofta tänker jag att det hade behövts mer än en regissör. Det hade behövts en sträng redaktör. Det är få historier som är värda att berätta som behöver mer än en och en halv timme. Det är en gyllene längd. Det är respekt för publiken. Det är oftast respekt även för berättelsen.

Fotograf: Petra Hellberg. På bilden syns skådespelarna Michael Jonsson och Jonatan Rodriguez.

fredag 21 augusti 2009

Israel ute på vinglig cykel

Självklart ska inte representanter för den svenska regeringen fördöma eller kritisera det som svenska tidningar skriver, till exempel när Aftonbladet anklagar Israel för organstölder. Carl Bildt gör helt rätt som hänvisar till svensk pressfrihet och inte vill uttala sig om Aftonbladets artikel.

Att som Israels regering jämföra detta med Sveriges passiva hållning under andra världskriget är befängt. Om Aftonbladets artikel är antisemitisk låter jag vara osagt. Att många svenska tidningar skrev många antisemitiska artiklar under tiden kring andra världskriget är däremot helt klart. Då som nu gäller dock att regeringar inte ska lägga sig i vad medier skriver. Det är en viktig demokratisk princip.

Om Aftonbladet skriver antisemitiska artiklar är det dem vi ska svara. Vi kan protestera genom debattartiklar, insändare, Ring P1, bloggar och hemsidor, you name it. Det är en del av vår yttrandefrihet, också en viktig demokratisk princip. Men lämna regeringen utanför!

Genom sitt agerande visar Israels regering inget annat än dålig respekt för pressfriheten.

fredag 7 augusti 2009

Backpackerkatten

Själv är jag utbränd och trött och har tillbringat större delen av sommaren på min egen uteplats. Katten i den här videon har upplevt och sett betydligt mer av världen på sin semester:

Backpackerkatten