Skriv på listan för förbud av pälsdjursuppfödning i Sverige!

Djurrättsorganisationen Djurens Rättt har startat en kampanj för att förbjuda uppfödning av pälsdjur i Sverige. Jag har skrivit på listan. Gör det du också genom att klicka på den här texten!

Djurens Rätt är Sveriges största djurrättsorganisation för ett samhälle som inte förtrycker djur. De har funnits sedan 1882.

Shared via AddThis

Gillette - the only thing you can get

Jag har bokottat Gillette sen jag var tretton år. På 1980-talet testade de nämligen inte bara sina produkter på djur, de deltog till och med i en kampanj för djurförsök. Det har jag fortfarande inte förlåtit dem för. Men i dag bröt jag bojkotten. Inte för att jag tycker mer om Gillette nu utan för att det är så svårt att hitta likvärdiga alternativ.

Sen jag började raka mig har jag testat olika alternativ:

• Elapparat (fastnade i hårstråna på ett läskigt sätt).
• Kräm (sved som syra och hjälpte knappt).
• Inte raka alls (kände mig inte fin).
• Engångshyvlar (miljövidriga).
• Nåt tjockt rakdon med inbyggt raklödder som jag beställde på internet (inte jättebra).
• Nu senast Konsums rakhyvel som man kan byta rakblad på. Inte heller jättebra, men hyfsat billig - och inte Gillette.

Där jag bor nu kan jag inte köpa nya blad till Konsumhyveln. På Coop Forum har de den konstigt nog inte ens. De har Bic engångshyvlar. Och Gillette. Engångshyvlar är ett sånt fruktansvärt materialslöseri så det vill jag bara inte. Så nu står jag här med min Gillette Venus One. Om skuldkänslorna blir för stora varje gång jag använder den får jag väl börja leta efter rakblad till Konsumhyveln längre bort.

Mest av allt undrar jag dock varför inte fler tillverkar rakhyvlar för kvinnor? Bra rakhyvlar med utbytbara blad. Var finns Gillettes konkurrenter? Det måste vara en jättemarknad! Konkurrensverket borde ta sig en titt på detta. Tills vidare hyvlar jag på med min nya Gillette, lätt uppgiven.

Det dummaste jag hört

I dag läste jag nåt av det dummaste jag både läst och hört i en insändare i DN. En Stefan Pagréus tycker att vi ska sluta klappa och dalta med vuxna djur. "Det är som att kela med en gubbe eller tant. Vuxna hundar och katter behöver inte daltas med" skriver han.

Min första tanke var att det är ett skämt. Är det första april? Nej. Har Stefan Pagréus över huvud taget träffat några djur? Vet han att även gubbar och tanter behöver fysisk närhet och kel? Behöver han inte det själv?

Här ska inte slutas med nåt daltande inte! Bara för det ska jag dalta extra mycket med Råttan och Räven i dag. Och det betyder att det kan bli daltande över alla daltgränser av.

Fågelstorm

I dag blev jag positivt överraskad över att så många människor skakas av och så många medier rapporterar om Kalla faktas granskning av dunindustrin, där fåglar plockas levande. Dessutom har flera företag redan gått ut och sagt att de stoppat inköp av dun som plockats från levande fåglar eller att de tar avstånd från en sådan hantering.

Jag trodde inte att omtanken om fåglar var så stor. Jag vet nästan ingen som bojkottar dunprodukter och många jag känner skulle antagligen glatt äta gåslever med argumentet att det är gott. Jag undviker dunprodukter, men har definitivt ändå sneglat på en och annan dunjacka genom åren. Nu ska jag sätta mig in i ersättningsprodukter. Dagens reaktioner värmer i hjärtat och ger mig hopp.

Läs fler nyheter om fåglar som plockas levande.

Stina dissar (extremt mycket): Lucys banekvinna

I går kom jag visserligen upp i tid, men ut först så sent att det enbart bidde en 20-minuterspromenad i ljuset. Dessutom däckade jag nästan vid första bästa löpsedel jag gick förbi, Aftonbladets "Bands i skogen - svalt till döds". Hunden Lucy levde troligen i två veckor innan hon svalt till döds i skogen, där någon bundit fast henne och lämnat henne. Troligen kvinnan som var hennes fodervärd.

Det kändes som om nån boxat mig i magen när jag läste texten. Jag hukade ihop mig och kunde inte gå upprätt, började andas konstigt till och med. Skulle ha hämtat ett paket på posten men det glömde jag helt bort. Gick rakt förbi och efter ett tag började jag gråta. Sen grät jag nästan hela vägen runt Kransen och önskade för en gångs skull att jag bott kvar i Dalaskogen där jag kunnat argskrika eller vråla rakt ut utan att nån hört. Jag kunde inte släppa tanken på vad jag gjorde när Lucy satt fast i skogen och inte på att jag just då med egna händer skulle vilja döda den som band fast henne.

Det här låter banalt, men hur kan man göra nåt sånt? Hur kan man vara så empatilös och elak? Eller som en annan bloggare uttryckt sina känslor för Lucys banekvinna: Vilket jävla as!

Skriv på protestlistan för att Polisen ska utreda Lucys död.

Foto: Privat.

Italienskt djurpotpurri

Det sprang runt en massa lösa hundar i Alghero. Konstigt nog såg nästan alla välskötta och välmående ut. Vi gissade att de har nån som tar hand om dem och ger dem mat, men som låter dem kuta runt och ta det soft under dagarna. Hundarna var snälla och höll mest på med sina egna grejer, som att gräva, pinka på träd och i gropar på stranden, sova, heja på andra hundar och så. De såg glada och fria ut, sprang med lätta steg så som hundar gör när de sluppit från koppel och stängsel.

Katterna i Alghero såg uschligare ut. En brukade kissa i vår port och en granntant sa att vi skulle stänga den ute eftersom det fanns en samlingsplats där katter kunde få mat. Det syntes och märktes dock att katterna inte var så välskötta som hundarna. De var mer avvaktande och rädda som vilddjur.

Det här ser kanske ut som en bild på Mia men hon är bara en ursäkt för att få en bild på hunden i bakgrunden. Det var en skojig vovve som ofta hängde utanför det här huset och hälsade på folk och andra hundar. En kväll smet han ut när han såg en annan hund fast man såg att han visste att han inte fick. Sen kom det en tjej och ropade på honom och han gick fram mot henne flera gånger bara för att sen vända om och hukande smita iväg åt andra hållet igen. Han ville verkligen inte in men visade med hela kroppen att han visste att han inte gjorde som han borde.

En mörk kass bild på nåt som såg väldigt gulligt ut men som vid en närmare blick var rätt hemskt. En vuxen apatisk schäfer är fastbunden vid en liten, liten valp (den mörka klumpen med lysögon) och en vild gul kattunge (har hoppat ur bild). De var på strandpromenaden med ett alkispar varje kväll. Paret spelade gitarr och tiggde pengar i en hundmatskål.

Finn tre katter. Katterna hade ett tillhåll på stranden. Det var rätt sunkigt där. M påstod att han hittade en kanyl, men det kan ha varit för att få mig och Mia att gå därifrån.

Tror katten hypnotiserade mig här. Vaknade nästa dag på stranden och hade bara vaga minnesbilder av talande katter.

Två döda katter på en byggarbetsplats!?

Jag kände mig tvungen att göra lite pipande musljud uppe på muren där jag stod. Då rörde de på huvudet. De låg bara mitt på planen och slaggade. Skönt!