Oj oj oj så bra. Jag älskade Kvinnan på övervåningen redan från början, dess första anslag. Jag älskar huvudpersonen Nora, kvinnan på övervåningen. Hon som inte gör något väsen av sig, inte upprör någon och sköter livets alla plikter utan att störa någon.
Nora blir kär i hela familjen Shahid, mamma Sirena, pappa Skandar och sonen Reza när de tillbringar ett år i Noras hemstad Boston. Sirena väcker upp Noras lust och konstnärsdrömmar, Skandar hennes lust och intellekt, Reza hennes moderskänslor. Genom Noras i efterhand klarsynta ögon får vi följa hennes längtan och kärlek till familjen Shahid, hennes uppoffringar och genuina önskan att vara del av ett sammanhang, av att träda ut ut livet som barnlös, familjelös, menlös nästan 40-åring.
Både huvudpersonen och språket påminner mig om Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. Det är besatthet beskriven med krassa ord. Det saggar lite i mitten, men slutet är enastående. Läs den här boken. Jag tänker definitivt läsa mer av Claire Messud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar