tag:blogger.com,1999:blog-16797278141744276862024-03-05T22:37:57.104+01:00På andra sidan midnattJag är en statsanställd människa, dotter, syster, moster, vän med ett nära förhållande till mina katter. Bloggar om det jag tänker på för tillfället, sånt som väckt upp nåt i mig. Allt från politik till blaj. Tidvis mycket blaj.Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.comBlogger413125tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-39678072088752940782014-05-03T13:12:00.001+02:002014-05-03T13:13:56.737+02:00Kvinnan på övervåningen - Lysande om besatthetOj oj oj så bra. Jag älskade Kvinnan på övervåningen redan från början, dess första anslag. Jag älskar huvudpersonen Nora, kvinnan på övervåningen. Hon som inte gör något väsen av sig, inte upprör någon och sköter livets alla plikter utan att störa någon.
Nora blir kär i hela familjen Shahid, mamma Sirena, pappa Skandar och sonen Reza när de tillbringar ett år i Noras hemstad Boston. Sirena Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-47631026983926189152014-04-25T00:03:00.001+02:002014-04-25T00:05:36.915+02:00Komma och gå - Bit för bit av ett fulländat pussel
Först har jag lite svårt att komma in i den här boken, men när jag väl gör det - oj vilken bok. Vi får följa familjen Sai efter det att fadern Kweku dör. Bit för bit rullar familjemedelemmarnas minnen av de händelser som utgör familjen historia upp sig, det ena sorgligare än det andra. Berättelserna rör sig fram och tillbaka mellan 1960-tal och nutid, mellan Boston, New York, Accra och Lagos. Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-42012808030812750352014-04-23T11:18:00.000+02:002014-04-23T13:01:45.737+02:00Oengagerande om Cromwell
Är inget fan av historisk fiction men fick för mig art den här boken
skulle vara så bra att även en person som är ganska ointresserad av
politik i 1500-talets England kunde gilla den. Så var det tyvärr inte
riktigt.
Först vill jag säga att jag läste boken på engelska,
vilket jag inte brukar ha några problem med, men språket med många
ålderdomliga, religiösa och juridiska ord och adliga/Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-38103993746181490572014-04-08T15:34:00.001+02:002014-04-23T11:22:30.971+02:00Så full av betydelser att jag inte kan ta in allt
Blir inte riktigt klok på den här boken och vad jag tycker om den. Först blir jag irriterad. Den är poetisk, abstrakt, kanske pretentiös, nästan bara ordekvilibrism. Sedan försöker jag ge upp tanken på att ta in den fulla vidden av varje mening, jag läser delvis långsammare och mer koncentrerat. Jag tvingas njuta av den mer i stunden än av andra böcker.
Det finns inte en Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-67111091689091426572014-03-02T11:37:00.001+01:002014-04-23T11:23:52.174+02:00The Goldfinch - berättande när det är som bäst
En vindlande berättelse om Fabritius målning The Goldfinch men framför allt om Theo Decker, moderslös efter ett terrordåd på ett museum, knarkare, olyckligt kär, konsttjuv och en som älskar vackra ting. Berättelsen slutar aldrig att förundra. Den tar ideligen nya vägar och lyckas vara magisk utan några övernaturliga inslag.
Theo är inte helt lätt att gilla och ändå är jag helt på hans sida. Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-81098115812713044962014-01-11T00:07:00.001+01:002014-01-11T00:07:04.128+01:0012 år av angelägen tristess
Jag hävdar inte att 12 Years a Slave är en dålig film, bara att den har fått mig att känna en stark Kejsarens nya kläder-känsla. Högsta betyg i Svenska Dagbladet, "en av årets starkaste filmer" enligt Dagens Nyheter, "ett mästerverk" enligt Metro och "årets bästa film" enligt SVT Gomorron. Det är bara att fortsätta, för alla älskar den här filmen och alla älskar Chiwetel Ejiofor som spelar Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-63246995132492312512013-08-16T21:37:00.001+02:002014-01-11T00:10:49.993+01:00Blommor som flyttat hemifrån
Den här lokalen ligger på samma gata som mitt jobb. Under de fem år jag gått förbi på väg till och från jobbet kan jag inte minnas att jag sett en endaste människa innanför de stora butiksfönstren. Ingen verksamhet, ingen rörelse. Allt som finns i lokalen är en massa gigantiska växter. Om man går närmare och snokar lite så ser man också en vit soffa i ett hörn. Det är allt.
Jag Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-70245707621028347402013-08-05T18:57:00.001+02:002013-08-05T18:58:13.137+02:00ValpsvansSvansen var allt jag fick med på bild av den bedårande weimaranervalpen som lufsade framför mig i Rålis. Ett utmärkt exempel på det amerikanska uttrycket tocks. Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-3104874996996740922013-08-02T17:31:00.001+02:002013-08-03T19:05:34.613+02:00Okej att gilla Newton?För ett par dagar sedan diskuterade jag Helmut Newton med några kollegor. Var han en sexist som tog extremt snygga bilder eller rymmer hans foton aspekter som uppmuntrar till andra tolkningar än att de är pornografiska? Vi kom fram till att det är svårt att leverera ett enkelt svar. Om man tog med sig en dejt till en Helmut Newton-utställning och frågade vad han tyckte om bilderna vore det Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-68374638357193453492013-07-17T12:27:00.000+02:002014-01-11T00:08:22.822+01:00På hundsafari i LondonEn sport som jag sporadiskt ägnar mig åt är att fota hundar i smyg, något som jag fick flera tillfällen att göra när jag nyss tillbringade fyra dagar i London.
Första morgonen hastade vi ut i jakt på ett fik, en av oss på rätt uselt humör efter att ha upptäckt att vår värdinna bara hade koffeinfritt kaffe. På Portobello Road, mitt i Portobello Market, hittade vi ett utomhuskafé under några Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-55752221275735122942013-06-18T20:25:00.001+02:002013-06-19T09:46:58.356+02:00Hundspöket
Den här hunden följde jag efter från Kungsträdgården till Slussen för dess skönhets skull. Med spöklikt mörkgrå päls som glänste i solen vid varje lilla rörelse lufsade hon gatan fram bredvid sin matte. Hon vände sig ideligen om men trots det och många försök var det svårt att smygfota henne på ett sätt som gjorde den vackra pälsen rättvisa. Till sist hörde hon min tysta bön och satte sig Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-25067623701183234802013-04-13T16:30:00.001+02:002013-04-13T17:12:25.475+02:00Magiska collage på Fotografiska
Jag besökte Fotografiska för att se deras Cartier-Bresson-utställning
här om dagen. Hans dokumentära fotografier från hela
världen var som man kunde vänta sig mycket sevärda, många av dem otroliga och grymt påträngande, några till och med (kanske omedvetet) komiska.
Alla är sura men hon till höger är fan surast.
När jag ser sånt här hatar jag människor.
Dracula och hans bröder.
Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-59864313765685482922013-03-19T22:05:00.000+01:002013-03-19T22:05:21.287+01:00Inte ens tredje gången gillt
Tobias Billström. Foto: Regeringskansliet.
Det här är tredje gången jag nämner migrationsminister Tobias Billström i bloggen. Första gången var i maj 2008, då riksdagen beslutat att papperslösa inte skulle få vård på samma premisser som vi andra och Billström ihop med några Allianskollegor försvarade förslaget. Andra gången var i september 2008, då Billström jämförde asylsökande med Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-31511849104777196652013-03-10T17:39:00.000+01:002013-03-17T20:40:42.562+01:00Skämmigt Janne och TäppasI går skrev Maria Sveland om sin fredagskväll, då hon deltog i ett panelsamtal på Gräv, Föreningen grävande journalisters årliga sammankomst. Sveland hade blivit dittjatad under förespeglingen att det inte handlade om en debatt utan bara ett samtal, men så fort panelen satt sig började Uppdrag gransknings Janne Josefsson ömsom anklaga henne för att hon fått alldeles för mycket utrymme i medierna Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-92138858830040191192013-03-09T14:23:00.000+01:002013-03-09T14:23:34.770+01:00Gardell på svag isI går natt befann jag mig plötsligt vid en pool med skitigt vatten som frusit till och fått ett tunt istäcke. Så kom Jonas Gardell gående på isen, beledsagad av en okänd kille. Gardell såg glad ut och skämtade om ifall han skulle klara sig över till andra sidan. Men plums! Den svaga isen gav vika och Gardell försvann ner i det smutsiga vattnet. Vi åskådare höll andan i några sekunder och väntade Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-56290189143350316702013-03-08T22:51:00.001+01:002013-03-08T22:51:25.905+01:00Dags för en ny feministisk vår
Jag vädrar feministisk vårluft. Det beror på debatten om näthat, som kulminerade i dag i och med släppet av Maria Svelands bok Hatet - en bok om antifeminism. Jag läser den just nu och det gör mig arg, upprymd och kamplysten (kommer att skriva mer om boken här när jag läst ut den). Jag tror att debatten om näthat fått många att vakna upp och inse att den feministiska kampen inte är över, inte Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-11306714922757565522013-03-03T13:31:00.001+01:002013-03-03T17:05:17.491+01:00Sista versen fint beskriven
Under diverse parasoller och med havsvågors rullande i öronen läste jag nyligen Bengt Ohlssons roman Rekviem för John Cummings. Det är en fiktiv biografi över Ramonesgitarristen Johnny Ramones sista år i livet, år som präglades av den prostatacancer han till slut dog av. Johnny Ramone hette i verkligheten John Cummings.
Boken fick ett blandat mottagande när den kom för ett och ett halvt år Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-650820096268502842013-01-30T21:58:00.001+01:002013-01-31T08:35:11.907+01:00En favoritvarg
Podcasten En varg söker sin pod har seglat upp som ny favorit på min mediehimmel. Det är Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli som diskuterar olika kulturfenomen. Varje gång det dyker upp ett nytt avsnitt blir jag glad och ser fram emot deras underhållande, respektlösa stil och insiktsfulla analyser. Hittills har de pratat om Stig Larsson, The Hobbit, Girls och Amour.
Som en röd Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-40223633878866659042013-01-19T16:12:00.000+01:002013-01-19T16:18:19.265+01:001991 revisited
Jag vet inte när exakt en osynlig gräns korsades och början av
2010-talet gick över till att kännas som början av 1990-talet, men jag tror att
det var nån gång under 2012.
Det var året då Sverigedemokraternas
främlingsfientlighet och brutalitet i och med Expressens avslöjande
blev så uppenbar att alla vettiga människor borde rygga tillbaka. I
stället ökade stödet för Sverigedemokraterna såStinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-31842525966759658342013-01-16T21:56:00.000+01:002013-01-17T08:36:47.345+01:00Konsten att fortsätta vara feminist
Det sjöng av glädje och enorma känslor som knappast fick plats i kroppen. Jag ville resa mig upp från bussätet där jag satt och ropa att jag var frälst. Frälst till feminist! Det var 1998. Jag hade precis läst ut Det andra könet och såg världen, allt jag kände till, i ett nytt ljus.I höstas läste jag Caitlin Morans Kosten att vara kvinna och kände - ingenting. Jo, jag hade definitivt roligt, Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-90211290860400857712012-12-21T22:32:00.001+01:002012-12-22T12:02:57.644+01:00Inför jämställd snöröjning i Stockholm!- Jag jobbar med snöröjning och det har i alla fall ingenting med jämställdhet att göra.
Så sa gatuchefen i Karlskoga kommun för två år sedan under en jämställdhetsutbildning. Det triggade planeringschefen och sedan dess har man i Karlskoga just jämställd snöröjning. Det låter konstigt men är genialt. Normalt snöröjer man först på de stora vägarna (där i huvudsak män kör med sina bilar) och Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-26742214752937787352012-12-21T19:44:00.001+01:002013-01-16T18:59:36.683+01:00Skit på dig Sofie FahrmanDet är sånt här som bidrar till att unga tjejer får ätstörningar. Bilden av Sofie Fahrman och Julia Fors har klätt insidan av omklädningsskåpen hos träningskedjan SATS under december och varje gång jag tittar på den får jag lite ont i magen. Jag vet precis hur jag reagerat om jag var typ 18. Med självförakt och ett tyst löfte gjort för att brytas och generera ännu mer självförakt: Den här julen Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-11157612489662663152012-08-02T12:05:00.000+02:002012-08-02T12:05:09.649+02:00Smygfotat i Camden och vid Söderbysjön
I stadsdelen Camden i London såg jag två fina byrackor kika ut ur ett skjul. Jag hivade upp kameran och smög närmare för att smygfota dem. Precis när jag tryckte på avtryckaren sprang en tredje hund ut och fångades på bilden. Ibland har man tur!
Nån vecka senare hängde jag på en klippa vid Söderbysjön utanför Stockholm. Vädret var inte så fint som det varit tidigare på dagen och Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-23147730074397874722011-12-30T13:55:00.000+01:002011-12-30T13:55:15.404+01:00Helvete
I går såg jag utställningen Helvete på Liljevalchs konsthall. Tyvärr var det inte så mycket helvete tycker jag. Det var mer melankoli och dystopi. Mest helvetisk och också bäst var Tracy Moffats video Doomed, ett ihopklipp av scener från filmer med undergången som tema. Tsunamivågor och tromber som väller in och krossar storstäder under sig, bilar som flyger som höstlöv i luften, hela hus som Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1679727814174427686.post-86768076920448019962011-07-30T10:46:00.001+02:002011-07-31T01:50:02.619+02:00Vovven i VintervikenVar på ganska trist teater i Vinterviken. Ville hellre titta på och smygfota den här hunden som satt framför mig och var mycket söt. Den morrade åt en annan hund och hoppade på människornas ben.Stinahttp://www.blogger.com/profile/00867433788467170113noreply@blogger.com0