söndag 23 november 2008

Mina drömmars stad

Jag drömmer nu fantastiska drömmar om nätterna. Sagor, långa kronologiska berättelser. Ibland är det mardrömmar men oftast är det spännande resor i fantasins land.

I natt började det med att jag och min syster paddlade kanot snabbt snabbt för att hinna med en båt vi missat, där alla vi kände var. Vi kom till ett annat land som såg ut som en modern variant av Tusen och en natt. Vi måste följa efter en svensk musiker, för han hade information vi behövde. Jag minns inte vad. Det var arabisk hårdrockskonsert på ett torg. Den svenske musikern blev intervjuad intill. Jag sprang genom gränderna, nedför en lång vindlande teleltrappa, genom portaler. Det var ganska tomt där jag var men i närheten fanns alltid folkmyller.

När jag kom fram till torget såg jag att det var en gammal man som intervjuade musikern, eller de samtalade snarare. De satt innanför ett lågt staket. Det var massor av katter där, och min katt Råttan. Musikern förvandlades till katt. Jag försökte ta Råttan och honom, men de ville inte. De hoppade tillbaka in. Jag insåg att jag måste följa efter.

Jag pratade med den gamla mannen. Han hade ett bönecenter dit tusentals vallfärdade, bland annat flera svenska kändisar. Jag följde en ström av katter ner till vattnet, där bönerna pågick. Bönerna bestod av att man fick ett kort med en karaktär som man skulle leva sig in i. Jag såg en tjej som skulle vara en myra i en timmerstuga i Härjedalen. Alla världens situationer och varelser skulle spela upp sig via bönerna. Det gällde att vara dedikerad till sin roll.

Tjejen ifrågasatte meningen med att leva sig in i en myra. Jag sökte upp den gamle mannen igen och han berättade att han pratade med musikern för att denne hade tankar om sånt som inte fungerade bra med bönerna. Jag tipsade honom om tjejen som skulle vara en myra.

Min följeslagare, om det var min syster fortfarande vet jag inte, hade fått tag på en hög med karaktärskort. Vi bestämde oss för att sno dem och ge oss av. Jag tog också en hög med kort. De ledde oss vidare. Vi åkte båt igen. Några svarta killar gav oss plastväskor att bära korten i för att skydda dem från vattnet.

Jag valde ett kort, en karaktär. Sen visste jag exakt vad jag skulle göra. Vi stannade vid ett torg och gick fram till några minigummor med hucklen. De var som små bollar bara, gummorna. De såg väldigt avvisande ut, men jag visste vad jag skulle göra. Jag hade två körsbärstomater och la den ena på en av gummornas huvud. Nej, sa hon. Jag testade med den andra tomaten och den passade perfekt. Gumman såg förvånad och hänförd ut och gestikulerade till de andra. Jag visste att de väntat på detta i evigheter. De visade oss en stor gravplats och berättade att en svensk tjej inte vågat gå där eftersom det låg minivarelser begravda överallt och man såg inte var eftersom det inte fanns några gravstenar.

Sen blir det otydligare. Jag minns att korten fortsatte att leda oss rätt och var en dörröppnare för att få människor och varelser att släppa in oss. Jag hjälpte en kvinna att stryka en trikåklänning, för jag visste att jag måste hjälpa till i hennes affär. Det var som ett prov.Vi fick sova där.

Det här är bara en lite del av drömmen. Innan jag och min syster paddlade kanot var jag på en stor båt med många skrymslen. Jag hälsade på en familj som var väldigt speciell. Någon försökte skada Råttan och jag gjorde vad som helst för att förhindra det. Min syster och jag gick över en ranglig bro högt högt upp och hon föll ner i vattnet men brydde sig inte och klarade sig.

Så har jag det, natt efter natt. Jag vaknar full av intryck, nästan lite utmattad. Fråga mig inte vad det betyder. Jag känner mig frustrerad över att inte få veta vad som hände sen.

Innerstadsungkarl hjärta portvinstant

I fredags kväll hittade jag min drömvardagsrumsmatta på nätet. Jag hade inte letat efter just en sån matta, bara i flera år hållit utkik efter en fin vardagsrumsmatta som inte kostar 10 000 spänn. När jag såg den här mattan visste jag att det var den jag ville ha. Jag blev så upphetsad att jag gick och la mig klockan tio bara för att få vakna snart och gå till mattaffären.

Det är en rosenkelimmatta från Moldavien. Den är så fin, som en vildvuxen sommaräng om natten. Den passar en dam som dricker portvin. Samtidigt tycker jag om moderna saker: kromlampor, glasbord, enkla färgställningar, vitt. Så mitt vardagsrum måste bli en blandning mellan innerstadsungkarl och portvinstant.

Det stora problemet är tapeten bakom soffan, som visar nåt slags kanadensiskt bergslandskap om hösten. Tapeten passar verkligen inte ihop med mattan. Det är inte min tapet, för jag bor i andra hand. Suck. Portvinstant hjärta innerstadsungkarlstilen får blomma ut totalt när jag får en egen lägenhet nån dag. Kanske till 40-årsdagen.

lördag 22 november 2008

Paris is burning

Min favoritsång just nu, Paris is burning med Ladyhawke. Jag lyssnar på den så som jag gjorde med musik hela tiden när jag var 20 men som jag mycket mer sällan gör nu för tiden, för att det är mycket mer sällan musik väcker starka känslor hos mig. Jag lyssnar på sången om och om igen och den tvingar mig att dansa och mima runt runt i lägenheten. Det är lycka.

Sen så identifierar jag mig så klart med tjejen i videon, som har en varg som hon går omkring med på Paris gator. Det skadar inte att hon verkar umgås med en massa katter också.

fredag 21 november 2008

Flickfavoriten

Jag råkade sätta på Idol på tv:n i kväll och upptäckte nåt som kanske alla andra redan upptäckt: den lilla flickfavoriten på bilden, Johan Palm 16 år från Mjölby. En söt pojke med rufsigt långt hår, läppstift och ögonskugga och som sjunger The Cure - han är brudmagnet. Underbara 2000-tal! Queer har aldrig varit mer Svensson.

Idol-forumet på TV 4;s webbplats bekänner tjejerna sin kärlek.

onsdag 19 november 2008

Majken

Den raraste lilla hund jag träffat är nog jack russeln Majken. Tyst som ett litet lamm kom hon och ställde sig vid mitt ben när vi hejade. När jag kliade henne i nacken stod hon också helt stilla och tyst och bara njöt. Titta på den lilla vovven, hon är helt enkelt bedårande!

tisdag 18 november 2008

Vargen kommer!

Det är jag - och en varg! Den har slickat mig i ansiktet och nafsat mig lätt med vargtänderna i ansiktet, och stått med sina smutsiga vargtassar på mina byxlår så de blev alldeles leriga. Jag var så lycklig. Sju vargar sprang runt mig och bråkades. De bet en tant i håret och en kissade nästan på min systers rygg. De springer annars genom smutskärret, snor folks jackor, vantar och halsdukar om de inte passar sig. Tyvärr ville de inte yla den dag jag träffade dem.

Vajen, jag saknar dig redan. Jag kommer tillbaka.

Läs mer: Vilda möten på Kolmården.

söndag 16 november 2008

Finland, vad tänkte du?

Med den här bilagan i en av de stora svenska dagstidningarna väljer Finland att marknadsföra sig för svenskarna. En halvnaken ung dam i pälsbikini och en huskie poserar i fejkad belysning på en pälsfäll på en snöig sjö eller nåt ute i den finska skogen.

Vad tänkte du Finland? Vem vänder du dig till? Du brukar ju vilja framstå som ett modernt land med känsla för form, design och ny teknik, men dras också med svårdödade associationer som spritfylla, knivslagsmål och självmord.

Den här bilden lockar möjligen till sig de som förutom att supa och slåss med kniv även vill knulla. Och päls... jag vet inte vad jag ska säga. Det är oetiskt, sunkigt, utdaterat och ser billigt och sorgligt ut, som en Slitzbild från 1990-talet.

Om man tar bort damen, hunden och pälsen och släcker strålkastaren, skulle du då få lust att åka till landet där bakom? Av allt som finns på bilden antar jag att just landskapet är det som är mest realistiskt att jag som turist stöter på i Finland. Det ser inte så kul ut. Det är faktiskt nästan självmordsframkallande.

Finland, du har ju Iittala, Marimekko, Nokia, Tomteland och en vacker huvudstad. Är du så desperat att du måste ta till mjukporr i päls för att locka oss utlänningar? Jag hade högre tankar om dig.

Om du som läser det här blir lockad av finsk mjukporr, läs mer på http://www.visitfinland.se/.

Magi vid Rådhuset

Det var november. Det spöregnade så att regndropparna studsade mot marken. Då bröt solen fram bakom Rådhusets tak. Regnbågen kom i släptåg. I några minuter bröts novemberstristessen och vardagen badade i sagoskimmer.

lördag 8 november 2008

Blue Satin

Höstens nagellack hos mig är Blue Satin från Chanel. Det ser nästan svart ut, men är ändå otvetydigt mörkblått. Jag gillar att titta på hur nyanserna ändras i lacket i olika ljus. Det är både punkigt och rojalistiskt sobert.

söndag 2 november 2008

Pretentieuse hommage à Novembre

November, du oälskade månad. Vinterdepressionens månad, okrönt kung av grått. Nu är träden kala, alla blad har fallit ner. Kvar lyser ett och annat gult löv på en gren här och där. Vissa håller sig kvar hela vintern.

Kvar lyser en och annan orange aster eller röd ros. Vissa rosenknoppar hann aldrig ens slå ut innan frosten tog dem. Nu är de förlamade av kylan, fastfrusna i evig ungdom fick de aldrig skåda livet i fullutsprungen blomster.

November. Väntans månad, meningslöshetens, vardagens. Vem minns november? Du är dvalan före julstökets lustigheter och glitter. Du är påminnelsen om den stundande vintern, hur långt det är till våren.

Värmen och ljuset kväver du dag för dag, fåglarna har flytt. Milt bereder du marken för din vän Bore. Vi som är kvar undrar, vad ska vi göra med dig november?