fredag 30 december 2011

Helvete


I går såg jag utställningen Helvete på Liljevalchs konsthall. Tyvärr var det inte så mycket helvete tycker jag. Det var mer melankoli och dystopi. Mest helvetisk och också bäst var Tracy Moffats video Doomed, ett ihopklipp av scener från filmer med undergången som tema. Tsunamivågor och tromber som väller in och krossar storstäder under sig, bilar som flyger som höstlöv i luften, hela hus som rullar över vägen, fallande hissar och fallande människokroppar i total fasa, skräckslagna ansiktsuttryck, bullrande eldmassor som störtar fram mellan höghusen i New York i en enda villervalla. Jag blev helt förtrollad och stirrade in  bildflödet med öppen mun. Hade kunnat se det om och om igen.

Undrar varför jag blev så begtagen? Jag som brukar må dåligt av den typer av filmer fick en nästan berusande känsla av Moffats undergångspotpurri. Kanske beodde det på att katastroferna var tagna ur sitt sammanhang, utan koppling till karaktärer som jag knutit an till och kunde identifiera mig med i ögonblicket av utplåning. Isolerade är ju katastorferna storslagna. Läskiga men också mycket fascinerande.

Resten av utställningen var fin men inget fångade mig som Moffats video. Efteråt köpte jag en magnet med en Jan Lööf-bild på och ett par stora döskalleörhängen i guld (obs ej äkta!).