Pretentieuse hommage à Novembre

November, du oälskade månad. Vinterdepressionens månad, okrönt kung av grått. Nu är träden kala, alla blad har fallit ner. Kvar lyser ett och annat gult löv på en gren här och där. Vissa håller sig kvar hela vintern.

Kvar lyser en och annan orange aster eller röd ros. Vissa rosenknoppar hann aldrig ens slå ut innan frosten tog dem. Nu är de förlamade av kylan, fastfrusna i evig ungdom fick de aldrig skåda livet i fullutsprungen blomster.

November. Väntans månad, meningslöshetens, vardagens. Vem minns november? Du är dvalan före julstökets lustigheter och glitter. Du är påminnelsen om den stundande vintern, hur långt det är till våren.

Värmen och ljuset kväver du dag för dag, fåglarna har flytt. Milt bereder du marken för din vän Bore. Vi som är kvar undrar, vad ska vi göra med dig november?