Smyggöken

En novell av Stina (typ 2002)

Smyggöken stod bakom dörren och kikade. En rund, gråbrun figur med liten vass näbb och vingarna tätt strukna längs den spolformade kroppen. En spole som tråden fått stå och snurra några varv för mycket runt mitten på. En brun och grå liten gök.

Smyggöken hade målat läppstift på näbben. Det var rosa pärlemor och blänkte lite när hon vände på huvudet. Så hade hon mascara på ögonfransarna också. Hon blinkade och plirade lite med sina kolsvarta ögon där hon stod bakom dörren till matsalen och kikade in. En massa andra gick in i matsalen och ställde sig i kön där man beställde lunch.

Smyggöken gick in hon med. Hon smög och trippade längs väggen fram till kön och kikade åt alla håll så att pärlemorsläppstiftet blänkte på näbben. Hon vickade lite med huvudet och plutade med näbben för att se söt ut. Hon kikade sig omkring åt alla håll, på ett rätt långsamt sätt som om hon inte kikade alls utan bara var där för att äta lunch.

- Hej Smyggöken, sa plötsligt en röst intill henne.

Smyggöken ryckte till och vände sig mot rösten. Hon knixade lite på stjärten och sa hej till Jeanette och Barbro, som gick i hennes klass och just sagt hej.

- Vi ska äta i den andra matsalen, ska du följa med? sa Barbro.

Smyggöken svalde och såg sig omkring.

- Nej, jag tycker inte de har så särskilt god mat där. Jag tycker de har godare mat här, sa hon.
Hon såg dem inte riktigt i ögonen, fast sen log hon och slickade sig om näbben med sin lilla grårosa göktunga och såg på dem ändå.

- Ni kan väl äta här?

- Njae, de andra i klassen är i andra matsalen. Vi bara undrade vart du tog vägen. Du försvann så fort efter lektionen, sa Jeanette.

Smyggöken kikade förbi Barbro och Jeanette, på nånting i andra sidan matsalen. Hon verkade lite orolig och lyssnade bara med ett halvt öra, men så lyste hon upp och gnistrade med de svarta ögonen och plutade med den rosa näbben och tittade på Jeanette och Barbro igen.

- Vad sa du, jaha är de, sa hon med låtsat intresse. Jaha, vad synd. Ja men jag är allergisk mot den maten de har där i dag.

- Jaha vad synd, sa Barbro.

Hon vände sig om och såg ditåt där Smyggöken tittat, men där satt bara några killar och käkade. De skrattade åt nånting. Smyggöken hade tagit bestick och tallrik och började precis ta mat. Barbro suckade och hon och Jeanette gick ut ur matsalen.

- Hej då Smyggöken, ropade Jeanette.

Smyggöken skakade lite på sig och kikade omkring igen. Med matbrickan smög hon och trippade längs väggen och vred och vände på huvudet. Så kom hon på sig och plutade med läppstiftsnäbben igen och blinkade med mascaraögonen och knixade på stjärten. Hela vägen fram till bordet i andra sidan av matsalen. En av killarna tittade upp när hon satte sig, ensam vid ett bord bredvid dem.

Smyggöken rodnade och stirrade ner i maten. Så satt hon en stund och tittade på makaronhögen och tomatsåsen, på de små tomatbitarna och de vitgula korvade makaronbitarna, på enstaka små svarta pepparkorn. I fall att killen skulle titta på henne igen. Sen kikade hon upp med sänkt blick, men killarna satt bara och pratade med varandra och skrattade åt något.

Smyggöken tog sin gaffel och skyfflade på en liten smula mat som hon stoppade i näbben och tuggade på. Tugg tugg. Det gällde att tugga sött i fall att killen skulle titta på henne igen. Tugg tugg. Inte ta för mycket mat i munnen eller smaska. Tugg tugg. Killarna skrattade igen. En hemsk tanke slog Smyggöken.

Tänk om de skrattade åt henne. Kanske för att hon såg lustig ut när hon tuggade. Kanske för att läppstiftet smetat ut på kinden. Kanske för att de tyckte hon var tjock. Smyggöken slutade tugga och tittade förläget ner i makaronerna igen. När hon tittade upp igen mötte hon killens blick. Den killen. Han hade sett henne.

- Ååh! sa hon tyst för sig själv, till makaronerna på tallriken.

Hon tittade upp igen. Killarna höll på att resa sig och gå därifrån. Smyggöken kikade på killen, men han pratade med en av de andra och tittade inte tillbaka. Fast han hade ju ändå tittat. På henne! Det hade han. Hon plirade med ögonen och putade med näbben vid tanken. Sen var de borta.

De hade lämnat sina brickor med kvarlämnad mat som låg bortglömd och utspridd på smutsiga tallrikar. Vad hade den maten för att den sett god ut i kantinen? Smyggöken suckade. Hon knixade lite med stjärten. Det var ändå bra tur att hon gått till den här matsalen.