Ibland deltar jag i mattester hos ett undersöknings-företag. Det började när jag gick på socialbidrag och var desperat efter pengar för några år sen. Efter att jag börjat jobba på riktigt har jag flera gånger tänkt hoppa av, men just nu har jag dåligt med pengar, så när erbjudandet om att testa fruktdrycker damp ner i mejlboxen tackade jag ja. Fruktdrycker låter ju gott.Men fruktdryck var en eufemism för plastsmakande lightsaft i fyra smaker. Jag och de andra testpersonerna skulle svara på frågor om dryckernas färg och smak. Dessutom skulle vi hitta på ett fantasinamn på det vi just druckit. Ja det är sant, ett fantasinamn.
De flesta dryckerna smakade gott i en sekund. De smakade inte det de skulle smaka, men friskt och gott i alla fall. I en sekund som sagt. Sen la de sig som en hinna på tungan och allt efter att sekunderna gick trädde en äcklig, plastig, konstgjord smak fram. Sista frågan var: Skulle du kunna tänka dig att köpa den här drycken för cirka 15 kronor per flaska? Mitt svar blev det sista alternativet: Absolut inte. En av dryckerna var så äcklig att jag tänkte skriva Kiss som fantasinamn. Det blir ju lite eggande på engelska också.
Vem är det som köper lightsaft? Inte för att nån sa att det var lightsaft. De sa frukdryck. Men fruktdryck my ass. Det måste vara folk som är rädda att gå upp i vikt av sockret i vanlig saft. Fast inte är den här konstgjorda plastdrycken bättre för hälsan. Det kan jag inte för ett ögonblick föreställa mig. Och när saften är så här förtvivlat äcklig, varför då dricka saft alls? Vatten är mycket godare. Jag har mått småilla hela kvällen efter testet. Och jag behåller min flaska med sockersöt hallonsaft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar