Hemslöjden

Var på releasefest i dag, på Nybrogatan på Östermalm. Med vin, snittar och tal. Tjusigt värre.

Det som releasades var nya numret av den supercoola tidskriften Hemslöjden, men vackra blå, broderade vantar på. Jag har inget särskilt intresse av hemslöjd ska jag tillstå. Jag var där för att Miapolarn är redaktör för tidningen och för att jag fått en inbjudan från henne.

När de pratade om Sätergläntan* som nåt alla vet vad det är stod jag undrande. En farbror berättade om de glasmästarspeglar han tillverkar enligt en teknik han lärt sig genom att läsa Det går an av Carl Jonas Love Almqvist. Han sa att alla i rummet skulle klara av att tillverka såna speglar. "Ja tjosan" tänkte jag i mitt stilla sinne.

Vi fick västerbottenpaj med hjortronsylt och marängsnittar med lingongrädde att snaska på. Mycket smakligt! Sen spanade vi in sakerna på Svensk slöjd, butiken som festen hölls i. Det fanns mycket fint, som verklighetsstora harar i betong, dalahästar i olika färger, fina fina små bäbisvantar med broderier och fantasifulla ljuskronor i silverfärgat material av olika sorter. Men UJ UJ så dyrt! En ynka kudde för 25 000 spänn. En lite mindre för 15 000. Vantarna kostade 800-900 kronor. Shit, vem köper?

Thailands prinsessa, visade det sig. Mia berättade att hon brände typ hundra tusen i butiken i somras. Undrar om hon har ett Sverigerum hemma i sitt thailändska palats eller om allt var souvernirer till hennes väninnor? Det enda jag hade haft råd med var typ ett kit som man kunde slöjda ett fult litet lurvigt armband av. Mina dyra handskar från NK känns i alla fall plötsligt ganska billiga.

* Sätergläntan är en hemslöjdsskola i Dalarna, förstod jag till slut.