Farbröderna och jag

Vad är det med mig och vissa farbröder?

De: oftast runt 50-60, men de finns ända ner i 25-årsåldern. Gillar att stå bredbenta med armarna i kors. Är väldigt nöjda med sig själva. Ger andra farbröder som är som de själva credd. Trivs i hierarkier och använder sig av dem. Vill helst se att andra lyssnar på och beundrar dem och gör som de säger, framför allt yngre. De lyssnar på andra om de uppfattar att de står högre än de själva i hierarkin. Eller om de andra inte säger emot farbröderna.

Jag: Runt 30-35. Gillar att sitta med benen i kors. Är ofta ganska nöjd med mig själv. Ger andra kvinnor credd. Män också, men helst kvinnor. Trivs inte i hierarkier och vet inte hur jag ska använda dem, vill inte heller. Vill helst se att andra lyssnar på och beundrar mig. Och gör som jag säger, okej då. Jag lyssnar på andra om jag tycker de är smarta, kompetenta och har bra idéer. Skit samma vilken plats de har i hierarkin eller hur gamla de är. Jag är hierarkiinkompetent.

Jag och de här farbröderna fungerar inte bra ihop. Jag försöker, men de gör mig arg, osäker och obekväm samtidigt. Det är sättet de talar och sättet de uttrycker sig och sättet de ser på mig. Det är deras attityd. Jag tycker att de har attitydproblem. De tycker nog att jag har attitydproblem också. De blir sura och irriterade. Det märks.

I dag hade vi ett möte på jobbet och en av farbröderna pratade till resten av gruppen. När han sa "det kan vara bra att lyssna och lära sig av andra" tittade han rakt på mig. En annan gång satt han och skakade på huvudet när jag pratade inför en annan grupp.

Jag försöker tänka att jag ska strunta i de här farbröderna, trampa på i ullstrumporna och vara trevlig och proffsig, men sätta gränser och driva det jag tror på vad de än säger och gör för att visa sin farbrorsmakt. Men det är inte så lätt. Vissa dagar går det bra. Jag låtsas som att jag inte hör deras tillrättavisande ton i telefonen och säger ha en bra dag när jag lägger på. Andra dagar, som i dag, är jag bara så less på dem och rädd att de som är gamla i gården och kan spela hierarkispelet ska sparka undan fötterna på mig. Jag vill inte vill inte vill inte spela spel.

Det värsta är att farbröderna som sagt även finns i yngre versioner. De vill sätta mig på plats. Och då vill jag sätta dem på plats. Som två hundar eller som en gammal räv och en ungtupp i en gammal mossig film. Jag vill inte vara med i den filmen. Men jag vill inte bli satt på plats heller. Jag vill fortsätta ta plats. Hur jag ska få ihop det vet jag i skrivande stund tyvärr inte.

Foto: David Nocero.