söndag 11 juli 2010

One Night in Horan

Jag var alltså rastlös. Satt hemma i soffan och rev i naglarna så nagellacket flagnade. Bytte musik och skrev en dikt. Funderade på att dricka vin eller göra ett collage men gjorde om utseendet på bloggen i stället. Sen kom skymningen. Jag längtade ut, satte på mig en kort tight kjol, målade läpparna i fuchsia och tog t-banan till Horan. Det var hett! Precis när jag skulle till tåget fick jag svettpanik, drog av mig linnet och tog en extra raggardusch. Vid Horan var det lojt och mycket ungt folk. De har kanske inte råd att åka från stan som alla andra.

Kollade på fotboll på storbildsskärm utan ljud. I stället för matchljud var det Bob Dylan. Lite märkligt, och väldigt svårt att engagera sig i matchen. Särskilt som jag måste anstränga mig sjukt mycket för att lyckas engagera mig i fotboll över huvud taget. Kompisarna diskuterade romantiska semesterresor. Jag spanade rastlöst på fotbollen och ut i lokalen. Funderade en stund på att sätta mig ensam i baren och ta en dagens men det gjorde jag inte. Skulle vilja att det kom en mystisk främmande man och pratade med mig. En snygg. Han behövde inte vara så mystisk heller.

Satt på bryggan och lyssnade på en sothöneunge som simmade fram och tillbaka med sin farsa och pep, pep, pep. Pip, pip, pip, pip, pip, pip, pip. Tänkte att om jag hade ett barn som pep så hela tiden skulle jag bli galen. Helt galet galen och få tuppjuck, men jag har större tolerans för sothöneungar. Morsan simmade runt i periferin. Ibland anslöt hon och näbbade lite på ungen och sen var den tyst en stund. Mia sa att sothöneungar alltid piper. Det är inget fel på dem för det, de bara är såna.

Tyskland vann. Sen gick vi till Rolle och kollade på en dokumentär om andra världskriget på History Channel och låtsades att man fortfarande inte visste om Tyskland skulle vinna. Efter det var det en dokumentär om platser från Charles Dickens böcker. Derek Jacobi spatserade värdigt runt och berättade med sin vackra röst. Tyvärr läste han också dialoger med olika skådespelarröster, så där 1800-talslitteraturfryntligt. Typ 'tis dear Sir! En plats han besökte var Ålpajsön. Det är bara i England man har öar döpta efter ålpaj och som man alls kommer på idén att göra paj med ål i.

Ålpaj (4 pers.)

Ett pajskal
En ål
Äggstanning
Gratängost

Gör ett pajskal och förgrädda i ugnen i tio minuter. Ta en ål och rulla ihop den så att den passar i pajskalet. Vispa ihop äggstanningen och häll den över ålen i pajskalet. Strö över gratängosten och grädda på 175 grader i 30 minuter. Servera med en god sallad, eller kokta grönsaker. Smaklig spis!

Fick en öl av Rolle och höll på att skratta kjolen av mig åt South Park-avsnittet Jared has Aides. Kastades ut i natten.

Jag irrade sen runt på gatorna i Horan och letade efter nåt. Nåt som skulle hända. Klockan var runt tre. Mer öl hade suttit fint, mer fest, mer musik. Kunde ha gått ner till Strand igen för där var det en klubb jag hade velat gå på men i stället satte jag mig i hörnet utanför porten till Mias och Mattias hus. Lite trött nu. Jag såg mig omkring och funderade över kvällen som varit och natten som skulle komma. Somnade.

1 kommentar:

Klara sa...

Hahaha.... vilken fantastisk paj-illustration. Mmmm - blev hungrig nu.