fredag 9 juli 2010

Från tant till 20-åring revisited

De senaste fem-tio åren har för mig inneburit en skenande utveckling till tant. Det har varit:
  • Ett stigande obehag inför att åka t-bana efter klockan 22.
  • Irritation över andra i kollektivtrafiken.
  • Ett ökande intresse för odling och matlagning.
  • En allt mer Stureplanstantliknande klädsel som lett till att ingen ber mig om leg på Systemet längre (det är enbart det det beror på).
  • En markant ökad trötthet på kvällarna.
  • En total oförståelse inför varför andra vill gå på krogen där det är stimmigt och hög musik.
  • Idogt lyssnade på P1 (ofta även på andra och tredje reprisen av allehanda program).
  • Inbiten korsords- och sudokulösning.
  • Återgång till musik jag lyssnade på som ung, samt så kallad avslappningsmusik (typ valsång och entonig yogamusik utan sång).
  • Mindre radikala åsikter.
  • Ett tappat intresse för nya människor och nya intryck.
  • Sämre minne och kognitiv förmåga.
  • Ökad bitterhet och ökat missnöje.

Sen visade det sig att jag drabbats av det som heter utmattningssyndrom, vilket förklarade en hel del av min tråkiga förändring till tant. Jag blev med basta sjukskriven och har sen dess om möjligt varit ännu mer pensionär. All tid jag haft har gjort det möjligt att frossa i korsord, P1, trädgårdsodling och vila.

MEN! Metamorfosen till tant verkar nu ha stagnerat och till och med börjat retirera. Allt oftare känner jag av 20-åringen jag en gång var inom mig. Några tydliga tecken:

  • Jag vill supa och festa.
  • Jag vill dansa.
  • Jag vill nåt kreativt. Vet inte vad ännu, men jag känner det leta efter en väg ut inifrån tantträsket.
  • Jag längtar efter nya människor och intryck.
  • Jag längtar efter galna människor som tänker och skapar.
  • Jag längtar efter att orka läsa böcker och smarta tidningar igen.
  • Jag vill till nya länder och platser.
  • Jag saknar kulturen.
  • Jag är jävligt uttråkad och rastlös.
  • Framför allt har jag den där ganska jobbiga känslan att jag vill att det ska HÄNDA nåt. Vet inte vad men nåt, och nåt som kommer utifrån.

Just nu är jag hemskt frustrerad. Missnöjd, grinig och deppig ena dagen. Lysten, förväntanssfull och nyfiken nästa dag. Jag är inte där ännu men jag längtar ut och jag vill vara ute nu. Nu, nu, nu. Bort med dig kärring!

Eller vänta lite. Jag ska nog spara lite av kärringen. Men i kväll ska jag skita i att hon haft migrän och borde vila. Jag ska dricka öl, äta pizza, inspireras av AbFab och dansa med 25-åringar på Södra teatern. Kanske hångla. Kanske flyttar jag även till Berlin vilken dag som helst. Man vet inte.

Foto: Mamma har tagit bilden från när jag var runt 20 och längtade bort från landsorten, ut i världen, ut i livet.

Inga kommentarer: