måndag 26 juli 2010

Åka madrass eller bilbarnstol?

Jag i baksätet på Saaben, 1970-tal.
Funderar på om barn har det bättre eller sämre nu för tiden. Inte rent allmänt utan det jag tänker på just nu är när de åker bil. Eller förresten, det kanske gäller mer allmänt också. Allt har blivit så mycket tryggare och säkrare. Saker som funkade när jag var barn för 30 år sen skulle uppfattas som grov oaktsamhet i dag. Dagens vuxna skulle inte se med blida ögon på vissa saker som inte alls var konstiga då.

Det som fick mig att fundera var att jag åkte bil med min kusin, hans sambo och ders två söner i går. Vet inte exakt hur gamla sönerna är, men säg att de är tre och fem för att ge en idé om hur stora de är. Båda spändes noggrant fast i varsin bilbarnstol, äldste sonen i baksätet och den yngre i framsätet. Föräldrarna berättade att mamman ska flyga hem till Umeå med barnen eftersom det vore så jobbigt för dem att sitta fastspända i bilen hela resan från Gävle.

När min pappa, min syster och jag åkte runt i vår Saab på 1970- och 1980-talen vete fasen om det ens fanns bilbarnstolar för barn så stora som min kusins barn. Pappa fällde ner baksätet, la in en madrass över hela bakutrymmet och slängde in en massa leksaker. Och mig, syrran och katten. Han körde där framme. Vi åkte, lekte och sov där bak.

En gång drog vi ner byxorna och visade rumpan för bilarna bakom. Mycket uppskattat av ett gäng raggare som trängdes i sitt baksäte för att se och hurrade åt oss. Pappa ropade upprört från förarsätet att vi skulle sluta.

- Hörrni, nu lägger ni av! Dra upp byxorna!

Men han körde ju med händerna på ratten och kunde inte nå oss på vår madrass längst bak i bilen, så vi la definitivt inte av. Det var asroligt. När vi kom hem var vi så uppjagade och glada att vi sprang nakna runt, runt på gräsmattan framför huset.

Men herregud, tänk om det skett en olycka. Då hade vi kanske flugit som små projektiler över madrasssen, över framsätena och genom vindrutan. Tänk vad hemskt! Och tänk om raggarna var pedofiler. Fan ännu värre! Helvete.

Fast inget hemskt hände, inget som hade kunnat hindras med bilbarnstolar, larm, gated communities eller andra säkerhetsanordningar i alla fall.

Så jag vet inte vem som har det bäst. Barn åker säkerligen säkrare i dag, men vi hade definitivt mer uthärdliga och roliga resor. Samhället kan säkert nå alla nollvisioner och bli totalt tryggt om alla spänner fast sig, låser in sig och låter sig övervakas dygnet runt. För föräldrarna är det så klart skönare att ha barnen tryggt fastspända. Man vill ju inte ens tänka tanken att det fanns säkerhetsåtgärder man kunnat vidta men inte vidtagit om olyckan sker.

Jag tror inte att jag skulle våga slänga in mina barn på madrassen i bakluckan om jag hade några. Tanken på vad som skulle kunna hända vid en olycka skulle störa mig för mycket, men mest skulle jag ha svårt att förklara det inför andra vuxna som jag tror skulle se mig som en urusel förälder. Att inte spänna fast ungarna är ju inte ens lagligt längre. Folk skulle väl i princip se en som barnmisshandlare?

Ändå kan jag inte låta bli att vara glad över att jag själv slapp bli fastspänd i en bilbarnstol under långa resor till släktingar och vänner, kors och tvärs över landet. Jag tror att jag har bra mycket roligare minnen från madrassåkandet än vad dagens barn kommer att ha av bilbarnstolarna.

Inga kommentarer: