Varför ska jag alltid få Tourettes när jag träffar en man jag blir förtjust i? Som i dag. Var på ett fik, beställde en ekologisk Sparkling Cola och blev förtjust i cafémannen bakom disken. Inte för att han var så himla snygg, men det var nåt med hela honom som jag tyckte om. Jag kände Jag tycker om dig! Men så står jag där och vi är främlingar så jag kan ju inte säga vad som helst. Därför säger jag:
- Jag borde beställa två såna här color för det är så hett och de är så svala och då kan jag stoppa in dem i behån och kyla ner mig.
The obvious thing to say.
Fick inget svar på påståendet. Och ja, vad skulle han ha sagt?
Det är antingen Tourettes, tunghäfta eller nån annan svada. Alltid. Ibland bara reser jag mig upp och springer därifrån också. Jag kan inte jonglera med män, och inte vara så där cool och mystisk som Isabella Rosselini. Det är inte som att jag inte vet hur man gör, men jag vet inte hur jag gör.
Så står jag där och gillar nån och vet inte hur jag gör men nåt ska man ju säga. Min hjärna tycker tydligen att det går lika bra med bajs eller kuken som nåt annat. Jag får kanske helt enkelt vänta till den dag då jag träffar en man som tycker att det är kul och lite charmigt. Haven´t met him yet though.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar