Oron

Vaknade med katter på kudden. Det är alltid bra. Få saker är så bra för en orolig själ som katter. Men sen kom oron och slirade in mellan mig och kattpälsen framför ansiktet. Oroad var jag och kom inte iväg nånstans. Tänkte att jag skulle göra det ena eller det andra och allt sammantaget orkade jag inte göra nånting alls.

Blommorna skulle vattnas, sängen skulle bäddas, frukosten skulle ätas, kroppen skulle duschas, kattlådan skulle städas, Apoteket skulle besökas, rabarbern skulle ner i jorden, jorden skulle inhandlas, det äckliga fågelskelettet som Råttan krasat i sig och lämnat i rester på vardagsrumsmattan skulle dammsugas upp, hela lägenheten skulle förresten dammsugas och maten är i stort sett slut, pengarna också.

Detta bara i dag. Sen ska det fikas, lunchas och besökas. En flaggstång ska resas på annan ort och då blir det fest. Ännu en fest i dagarna tre har jag sagt att jag vill vara med om också, långt bort i skogen bland galningar, miljonärer och konstnärer. Det ska solas, badas, festas och has roligt. Jag vill men oron gnaffsar. Alla förberedelser, allt jag måste komma ihåg. Oron drar i mig, töjer ut mig och löser upp mig så att jag sammantaget tappar lusten att göra nånting alls.

Klart.se meddelade att i dag är sista dagen med sol på nästan en vecka. Det visste jag redan i går och tanken var därför att jag skulle till Långholmen och bada. Detta lilla enkla var planen för dagen. Åhåhåhåååå det kan väl inte vara så svårt. Men nu är klockan redan så mycket, så misslyckat, är det ens nån idé och vad ska jag ta med mig och vem ska jag åka med? Ingen kommer vilja så jag ringer ingen. Ena dagen ringer jag alla, nästa dag ingen, som i dag.

Lyckas skita i allt och cyklar till Långholmen ensam. Badar och upptäcker att jag inte har nån handduk med mig. Ägnar över en timme åt att försöka få mitt mobila bredband att funka. Tröttnar till slut eftersom datorbatteriet ändå snart kommer att lägga av. Ligger i solen på min beige fleecefilt i min trikolorenrandiga bikini och känner mig bättre men vill ha sällskap. När jag sen får sällskap orkar jag inte vara social utan stannar på filten, nu i skuggan, mellan buskarna i stället för att dricka vin med de andra i solen. Somnar.

Vaknar och håller genast på att krevera för att det sitter en byracksvalp på filten bredvid, så liten, tufsig och ljuv att hela mitt jag nästan löses upp. Måste använda mina superkrafter för att inte brista ut i ett högljutt pipande. Det går knappt att titta på den. Vill röva bort den, men tjyvfotar i stället. Det går tyvärr inte så bra när husse och matte ser vad jag gör. Det blir bara en suddig fjösbild.

Har ett erbjudande om vin på en takterass i city klockan åtta. Får ett nytt erbjudande om tapas och vin vid Hornstull nu genast. Ojojoj, oron. Så många val. Jag kan inte bestämma mig, fastnar och lämnar allt öppet. Cyklar hem. Oroar mig för att det inte ens är synd om mig som har så mycket roligt att göra och ändå oroar mig så kolossalt.