Jag tycker om mellanrum i samhället, som den här jättestora bilbron jag gick under i går. Utrymmet har ingen ingen till synes vettig funtion, förutom för killar i 12-13-årsåldern (på dagen), tonåringar (på kvällen) och graffitimålare. Det är tomt, tyst och stilla, förutom att det dunkar dovt och oregelbundet från bron när bilarna svischar förbi ovanför huvudet på en.
Jag kunde inte låta bli att klättra upp på det borgliknande stycket längst där uppe trots att jag oroade mig lite för min Blankjacka och mina Rizzostövlar. Och för att det skulle komma ett gäng tonårspojkar och skratta åt mig eller kasta nåt på mig, liksom för att vi vore i ett laglöst utrymme mitt emellan två riktiga bitar av samhället. Däruppe låg det som väntat ölburkar. Man kan sitta bara ett par meter under bilarnas skenande hjul och lyssna till ljuden från bron.
När jag bodde i Hamburg (för längesen) fanns det en bro inne i stan. Under den bodde det massor av hemlösa. De hade inrett som ett stort bo åt sig, med madrasser, täcken soffor och bord. Om det inte hade varit för smutsen hade det varit ganska mysigt. Jag tror till och med att de kunde hjälpa varandra att hålla värmen något så när där.
För övrigt tar jag mig på min fritid rätten att tycka att graffiti kan vara konst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar