Björnen sover igen

Det är mitt i den värsta tiden på året, januari till mars, och ingen ljusning än på ett bra tag. Jag och Å letar fortfarande sista minuten-resor och jag hoppas verkligen att vi får tag på en. Vet inte om jag kommer klara den här vinterna annars. Det blir värre för varje år, vojne vojne. I går orkade jag bara svulla i mig brunch på Mosebacke, där vi firade min mosters 60-årsdag. Sen var jag tvungen att åka hem och vila i soffan och kolla på tre filmer.

När mamma skulle gå och hämta pizza kändes det som om jag skulle gå under om hon bad mig följa med, men som tur är klarade hon sig ensam. Jag skrev om det här med vintertrötthetens kranka blekhet även förra året vid den här tiden, och jag tror inte att jag kan säga nåt bättre än jag gjorde då, så jag publicerar samma inlägg igen:

15 februari 2007
I dag läste jag något på Vårdguiden som tröstade mig. Det var under rubriken Ljusets betydelse. Så här står det bland annat:

"Det är inte naturligt för oss här uppe i Norden att vara vakna lika många timmar på vintern som under sommaren. Vi har kvar vissa delar av ett däggdjursbeteende och när den mörka årstiden kommer förbereder vår hjärna sig på vintersömnen. Teoretiskt sett skulle vi kunna gå i ide, som björnen gör. Men tack och lov har vi utvecklat ett mindre sömnigt beteende. Men en del av oss upplever en mer eller mindre plågsam trötthet under den mörkaste årstiden. Det beror på att vintersömnen är en djupt inprogrammerad biologisk funktion, styrd av hormoner som regleras efter dagsljusväxlingar eller solljuset, säger Urban Södergren, psykiatriker specialiserad på vinterdepression."

Jag känner mig nu något mindre onormal. Det är helt som det ska att jag vill gå i ide och vissa dagar önskar att jag vore en björn så att jag fick det. Man kan ju nästan säga att vi är släkt med björnarna, eller hur. Vi borde faktiskt, enligt Vårdguiden, sova fjorton timmar om dygnet under vintern. Tyvärr funkar inte det med att jag måste vara på jobbet i nästan nio timmar varje dag, från senast klockan nio. Dessutom måste jag ju äta, duscha, mata katterna och sånt. Ovanpå det försöker jag umgås med vänner, njuta av kultur och träna yoga för att bli piggare. Ändå är det som att jag blir något tröstad av insikten om att jag borde ligga kvar under täcket i fjorton timmar i stället för åtta bara för att jag är ett däggdjur som egentligen behöver det. Björnen inom mig har rätt. Det är det moderna samhället det är fel på.

Läs själv på Vårdguiden.