¨Burma VS Stureplan

I dag bär jag rött för Burmas modiga folk. Jag skickade sms:et med uppmaningen att bära röd tröja till mina kollegor också, så i dag gick alla på enheten runt i röda toppar, blusar och tröjor. Det var fint. Jag föreslog för min chef att vi ska ha samma färg på oss alla dagar och att hon ska bestämma vilken. Det kunde vara ett sätt att stärka samhörigheten. Dessutom skulle det öka arbetsglädjen för att det ser roligt ut när fyra personer från samma enhet har samma färg på tröjorna under ett möte eller när de går runt i korridorerna.

Det här med tröjorna känns egentligen futtigt, men bättre än inget. Kanske är det många fler än vi som bär rött världen över, och kanske får burmeserna veta det trots att deras muppiga ledare Than Shwe och hans vänner sluter landet och försöker stänga av all information. I så fall hoppas jag att burmeserna känner sig stärkta av stödet från omvärlden. Jag skickade ett mejl till Than Shwe via The Burma Campaign UK också, för det kan man göra. Och jag har tänkt på burmeserma mycket i dag. Undrat vad som händer just nu, vad folk där känner, om de vet om att omvärlden ser dem, hur det kommer att sluta. Mycket på hur det kommer att sluta.

Stockholms tingsrätt i dag, när de satt där inne.

En annan sak jag tänkt mycket på i dag är rättegången mot de så kallade Stureplansprofilerna och hur den ska sluta. Jag vill så gärna att de ska fällas. Jag kommer att bli ledsen och arg om de inte fälls. Rättegången har pågått i går och i dag i Stockholms tingsrätt trots att det är ett hovrättsmål nu. De behövde säkerhetssalen i tingsrätten för att det kommit så många hot mot de misstänkta våldtäktskillarna. Precis som med Burma känner jag mig hjälplös. Vad ska jag göra? Jag? För Burmas folk eller för tjejen som våldtogs av Stureplanskillarna i mars i år.

Jag läste i Aftonbladet om rättegången och frågorna som advokaterna ställer och mådde nästan illa. Jag önskade att jag kunnat flyga in i rättssalen osynlig och sitta på tjejens axel och värma henne och stötta henne. Lilla, lilla vän, bara 19 år. Om jag kunde göra nåt för dig så att du slapp sitta i rättssalen med de där vidriga snubbarna som - i alla fall enligt tidningarna - hånler och svarar kallt på frågorna och säger att de inte hade några känslor för dig eller var intresserade av dig. De ville bara ha sex. Förnedringssex. De ville bara spotta dig i ansiktet, kalla dig hora och ha analsex med dig så att du fick sprickor och sår.

Vissa saker killarna sagt gör att jag har svårt att känna nåt annat än förakt för dem vad sanningen än är om våldtäkten. En av dem var till exempel ihop med en annan tjej när han var med på våldtäktstrekanten. Det är inte brottsligt att vara otrogen, men det är verkligen ocharmigt att vara otrogen genom att förnedra en annan tjej. Sorgliga sorgliga små kalla pojkdiktatorer som tänder på makt och förnedring. Sorgliga sorgliga Than Shwe. Som också verkar tända på makt och förnedring.

Jag önskar att jag vore en superhjälte som kunde plocka upp er och mata er med snällhonung eller nåt annat konstigt så att ni blev snälla. Fast ska jag vara riktigt ärlig och dessutom gå emot mina principer känner jag egentligen mer för att göra som brudarna i Death Proof gjorde med stuntmannen. Ett riktigt kok stryk är vad ni förtjänar. Sen skulle jag släppa av er på nån avlägsen planet i en främmande galax och skratta hela vägen hem.