I går började riktigt riktigt illa. Kvällen innan träffade jag D. Det började trevande men trevligt och slutade helt paj. I går morse pratade vi ut på telefon och pusselbitarna föll på plats. Hårda, vassa, tunga pusselbitar. Skygglapparna var borta. Obarmhärtigt ljus strömmade in och jag blev ledsen, så ledsen att jag inte kunde prata för det kom inga ord. Och arg, så arg att ilskan bär mig framåt. Han som verkade så bra.Jag låg i sängen och stirrade när Mia ringde och undrade om jag ville åka med henne till hennes föräldrar i Mariefred. Jag började gråta och sa att jag nog inte skulle palla trevligt föräldrasnack i dag, hur trevligt det egentligen än lät. Men Mia lockade med att vi kunde gå ut ensamma och ta en promenad i Hjortparken. Jag föll till föga och det är jag väldigt glad för. Det blev en jättebra dag!
Mias pappa bjöd på sushi och goda kakor från ett bageri där de enda gästerna var MC-knuttar. De med sporthojar parkerar dem alltid på ena sidan huset, och de med HD:ar och andra schabrak på den andra, visade Mias pappa. Mia och Mias mamma jämförde sina stickningar. Mia visade mig Mariefred och var hon och hennes kompis brukade palla äpplen. Vi tog en lång promenad genom Hjorthagen.
Vi såg:
- En hjort som kissade.
- Ett träd med komplett kvinnligt könsorgan.
- Ett annat träd med en väldigt lång gren som man kunde gunga på.
- Att hjortarna var lite småtjocka och alldeles fläckiga. Ujuj så söta.
- Hjortar i motljus.
- Pyttesmå äpplen på marken.
- En mystisk ljusstrimma under granhäckens kant. Kanske vägen till Sunnanäng?
- Ett stort gulgrönt äpple som jag pallade åt Mia.
- Några muppiga tonårskillar som körde runt fort på 30-vägarna och slirade i gruset. I en Volvo och en Saab från typ 1987. Jäkla töntar.
- Tågnördar som pysslade med minitågen vid Mariefreds idylliska järnvägsstation.
- Två runstenar som Mia promt ville visa mig.
- En man som bor i sin lilla lilla båt och som satt i båten och spelade gitarr i skymningen.
Sen var det dags för mig att ta tåget tillbaka till storstan. Mia och hennes pappa följde mig till stationen. När jag satt på tåget tänkte jag att jag gärna skulle ha Mias föräldrar som svärföräldrar. Och att Mia och de lyckats göra en dag som började så himla illa till en riktigt bra och fin dag för mig. Det gjorde mig varm i hjärtat.
3 kommentarer:
Låter som en skön dag! Åh, jag vet hur du har det. Jag vet att man inte ska säga så, men jag tror faktiskt jag vet. Och det tar så mycket energi, och man tvivlar på sig själv och ifrågasätter allt man sagt och gjort i förhållandet.
Och jag som står utanför och tittar på blir bara arg på D. Jag blir så arg för att han får dig att känna så. Och för jag vet hur svårt det kan vara att göra sig fri från en annans människas dåliga inverkan.
Du är värd någon som får dig att känna dig som supersköna människa du är, och jag känner på mig att du kommer att hitta den människan snart!
Vänner är bäst!
Kram till dig <3
Jag är gärna polygam med dig Stina! Vi kan gifta oss så får du mamma o pappa som svärföräldrar!
Skämt åsido är jag väldigt glad att följde med - det blev en toppenmysig dag för mig med!
Pussar o kramar!
Skicka en kommentar