Trött råtta, trött räv, trött matte

I dag skedde något som aldrig skett förut. Det kommer förmodligen aldrig att ske igen. Min ena katt Råttan åt så långsamt att min andra katt Räven blev klar före honom, och - nu kommer nyheten - Räven gav sig girigt på Råttans mat. Och Råttan vek undan. Kolla!

Det brukar alltid vara tvärtom. Alltid. Sen raglade Råttan ut och kräktes på vardagsrumsgolvet. Efter det somnade han pladask, full som han var. Han hade som du kanske förstår nu, varit hos veterinären och blivit sövd. Denna förvandling av min annars framfusiga och bångstyriga Råttan har gjort mig helt knäsvag. Lilla lilla kisse. Lilla snutt!



Räven bänglade först runt och var jätteglad att vi var hemma, men varken jag eller Råttan var särskilt uppåt efter pärsen med att åka till veterinären på andra sidan stan, så efter en stund stämde Räven in i deppkören och lade sig och stirrade på vardagsrumsgolvet han också. Trött råtta, trött räv, trött matte.