fredag 8 oktober 2010

Dancing Through the Archive

Ett arkiv, men inte mitt arkiv.
Jag arbetar för stunden i ett arkiv, en statlig myndighets arkiv. Man tar hissen ner en, två, tre, fyra, fem våningar under marken och går genom en lång, grå, gudsförgäten korridor med stora svarta rör längs väggen och bråte på golvet. Man tar sig in med ett personligt passerkort och två olika koder. En del tycker det är obehagligt att vara ensamma i arkivet, men inte jag. När jag stängt dörren bakom mig känner jag mig trygg, nästan hemma. Det är få som kan ta sig in här, bara mina kollegor, jag och några till.

I arkivet är det tyst från omvärldsljud. Det bara knäpper i väggarna som i en bastu på väg att värmas upp eller kylas av. Ibland, men sällan, hör man stegen från nån som går förbi där utanför kodlåsdörren. Ibland kommer det en kollega, men på sistone har jag mest varit för mig själv med alla tusentals bruna kartonger i rad på rad på rullbara hyllor.

Jag går igenom kartongerna, en och en, kollar så att det som ligger i dem stämmer med det som står på dem, skriver om och förtecknar allt i en pärm. Du tycker kanske att det låter tråkigt, men jag tycker faktiskt att det är roligt. Jag har alltid kunnat njuta kopiöst av att ordna och förteckna. Nåt som bidrar till njutningen är i och för sig också att jag alltid lyssnar på musik. Jag lyssnar i ett par stora vita hörlurar och går igenom kartongerna till rytmen av såna som Way Out West, Barbara Streisand, Junior Boys, Robyn, The Doors, Koop, The Whitest Boy Alive, Chopin, The Roots och Dire Straits.

I dag var det enbart jag i arkivet hela dagen. Min ena kollega är på spa, den andra är sjuk och den tredje är i Paris. Jag lyssnade på Dire Straits Brothers in Arms och passade på att sjunga med nu när ingen skulle komma in i arkivet och tycka att det blev pinsamt. Visst hörde säkert de som passerade utanför dörren, men vad bryr jag mig om vad de tänker. De vet inte att det är jag som är där och hur personen med den inte så vackra rösten ser ut.

- Here comes Johnny singing oldies, goldies. Be-bop-a-lula, baby what I say. Here comes Johnny singing I gotta woman. Down in the tunnels, trying to make it pay.

En annan bra sak med arkivet är att mittgången är som gjord för att dansa upp och ner genom. Man kan dansa värsta Famedansen till Money For Nothing till exempel. Jag är ordinerad av min läkare att ta regelbundna pauser i arbetet, och vad lämpar sig bättre för att rensa hjärnan än musik och dans? Som statsanställd måste man ta sina chanser.

Det kan låta tråkigt att sortera kartonger i ett statligt arkiv. Det kan säkert vara det också, men jag föredrar att se mig som den dansande statstjänstekvinnan och jag trivs bra där nere.

Inga kommentarer: