Den sista måltiden

Jag hittade en halvdöd humla på förstutrappan. Den protesterade inte när jag lyfte upp den i handen. Vilda djur som inte protesterar när människor rör dem brukar som regel vara sjuka.

Jag bar in humlan och gav den honung. Jag satt och tittade på den när den slickade i sig det söta med en liten snabel som den stack ut genom munnen. Sen la den sig på honungen och kantrade. Den fick fullt av honung i pälsen. Jag lyfte bort den en bit från kladdet.

Humlan låg på sidan och rörde på benen. Sen rörde den bara på en liten tagg som den drog in och ut i baken.

När jag kom hem från gymmet var humlan död. Det var väldigt nära att jag började gråta.