I morse hade jag fått en kommentar som jag tyvärr råkade radera. Det är nesligt eftersom jag nu inte vet vilket inlägg den härrörde till. Kommentaren gick nåt sånt här: "Du verkar helt sjuk i huvudet. Hoppas du får hjälp, annars kommer du nog få vara ensam väldigt länge".
Jag kan tänka mig att det finns flera inlägg jag skrivit som någon skulle kunna tycka är lite småsjuka. Kanske det om när jag matade en humla i trapphuset? Eller kanske när jag råkade kludda en hungrig kussimurra? Eller inlägget om alla namn jag kallar mina katter?
Eller, kanske är det en homofob som inte gillar det jag skrev om flickfavoriten i Idol? Hur som helst verkar jag ha upprört den här personen mycket. Så till den grad att han (?) inte kan använda de goda argument han säkert har för sin sak, utan sänker sig till personangrepp. Han glömde till och med att skriva under med sitt namn. Synd.
Men jag kan trösta dig. Jag är inte ensam. Jag har visserligen ingen pojkvän, men det är en helt annan sak. Tack för att du önskar mig hjälp. Det kan man behöva i den här världen ibland. Jag önskar också dig hjälp. Om jag hade skrivit nåt så desperat elakt till nån jag inte ens känner (eh... hoppas jag) skulle jag må pissedåligt och skämmas. Hoppas du har andra som du kan skriva fina saker till.
2 kommentarer:
Du är inte sjuk alls Stina! Instead you are a very intelligent human being (to name just one of your many virtues). Actually, i haven't still after all these years found anybody like you.
Miguel (the reader of Borges).
det var nog ditt ex.
Skicka en kommentar