onsdag 4 augusti 2010

Hunden ska inte handla!

Arga hundar som löper amok.

Hon vaknar klockan halv åtta på morgonen. Det är en vanlig dag. Den svarta katten biter henne i armen och tankarna börjar genast mala i hjärnan. Allt som ska göras och som aldrig tar slut. Men maten är slut. Hela eftermiddagen är ledig. En utmärkt dag att handla mat på.

Åh nej! Hon känner efter. Det är ett omisskänligt morrande i magtrakten. Okej. Kanske inte handla mat då utan gå på museum, tänker hon. Morrandet avtar. Museum verkar funka. Hon stiger upp.

Åh nej! Ingen frukost.

- Jävla skit, muttrar hon. Ingen frukost gör mig arg.

Kanske borde hon handla ändå. Hon borde verkligen det. Kanske kanske hinner jag med både museum och handla, funderar hon. Fast det vet hon att hon inte alls hinner. Och hon måste ju ha mat. Det måste bli handla mat i dag.

Morr. Morr, morr, morr. Åh nej! Hon känner rygghåren resa sig.  De är tjocka, sträva och känns lortiga mot tröjan. Hon stryker med handen över håren för att de ska lugna ner sig och ligga fint på ryggen. Tänker att hon inte ska tänka på det nu.

På pendeltåget finns gott om tid att tänka dock. Vad är bäst, handla eller gå på museum? Gå på museum eller handla? Handla, handla, museum, handla, nej museum, nej handla, nej museum förresten, nej handla. Nej, nej. Museum får det bli. Eller så handla. Åh nej, morr! Nu började det rycka i överläppen också. Huggtänderna vill fram och blotta sig. Hon sneglar försynt åt höger där det sitter en skäggig karl med vita lurar i öronen. Han är helt inne i sin musik som tur är. Han har slutna ögon. Hennes överläpp drar sig upp och ner mot framtänderna.

- Snälla, snälla inte här, ber hon tyst.

Hon kvider lite, men lyckas tränga bort tankarna igen. Det går så länge det finnas annat att göra och det finns det när hon gått av pendeltåget.

Sen när hon kommit hem ligger eftermiddagen och väntar med gula ögon och outgrundligt leende. Det finns fotfarande ingen mat. Dammet har skockat sig till fjäderlätta orosmoln som lyfter och svävar över golvet i hörnen när hon går förbi. Fläcken på soffan vore bara att ta bort med möbelschampot som hon redan plockat fram från förrådet. Hon borde verkligen gå och handla. Men nu blir hunden arg på riktigt. Det är omöjligt att stoppa den. Raggen reser sig under hennes tröja, tröjan låter ritsch ratsch när den slits sönder. Överläppen darrar när hon försöker hålla munnen stängd men det går inte, tänderna blottar sig och glänser vita. Det ser hon i hallspegeln.

- MORR! Morr, morr morr!

Kattena tar sin tillflykt utomhus, rusar över gräsmattan upp på berget intill huset med öronen tätt strukna mot nacken och tjocka svansar.

- Fy! försöker hon myndigt säga till hunden.

Hon tänker på Cesar, mannen som kan tala med hundar på tv. Man ska stå bredbent och ingjuta i hunden att man är the pack leader. Men hennes hund lyssnar inte. Den är trotsig och vill inte handla mat, inte dammsuga, inte städa soffan, inte göra nåt nyttigt alls. Den vill inte det! Den vill bara ha roligt och löpa amok. Och nu tänker den löpa amok. Hon känner det i benen, i armarna som blivit håriga framben med oklippta svarta hundklor, i svansen som blivit burrig och står rakt upp. Svansen darrar stint.

- Åh nej! Nej snälla lilla hund!

Men hunden är inte snäll.

Det blir vitt för ögonen. Hon kastar sig på soffan och biter tag i närmsta kudde, skakar den frenetiskt fram och åter tills tyget spricker och dunet flyger ut, fortsätter skaka tills kuddtyget hänger slappt som ett dött bytesdjur. Då rusar hon runt runt på golvet, morrar och skäller om vart annat. Hon tycker att hennes ena baktass stör henne och morrar argt åt den. Den ska hålla sig på plats! Tassen krafsar och bråkar. Hon måste morra åt den med framtänderna så att den förstår att det är allvar. Och nafsa, hon nafsar i baktassen om och om igen.

Sen hoppar hunden upp på matbordet och river ner blomvasen och de cerisa bordstabletterna. Blonk säger det när vasen åker i golvet, vattnet rinner ut i en stor pöl som hunden halkar i, men det märker den knappt. Den rusar runt, runt, upp i sängen och river i överkastet, kastar huvudet fram och tillbaka tills överkastet är en enda röra med stora fläckar av hundsaliv på. Hon rullar sig med sin smutsiga päls och morrar dovt. Det känns skönt Sen lugnar hon ner sig och ser sig omkring. Kommer att tänka på att det var nån som sa nåt om att åka och handla.

- Grrrr! Det är inte okej! Hunden ska inte handla!

Plötsligt är hon i badrummet och biter i bardumsmattan, slänger med den och rullar runt, runt tills den är en liten boll. På en rullvagn finns det schampoflaskor, hudkrämer och bomullsrondeller. De far åt alla håll när hunden ställer sig med framtassarna mot vagnen och rafsar och krafsar och skäller och bits. Det blir bomull över hela golvet.

Sen är hunden trött. Den rullar ihop sig på den sönderklösta soffan, suckar tungt, och morrar en gång till innan den somnar.

När hon vaknar ligger katterna ihoprullade och sover fridfullt bredvid henne i soffan. Hon har förstått att det inte går att handla mat i dag heller. Inte dammsuga, rengöra soffan eller göra nåt annat nyttigt heller. Hon tar på sig en ny tröja, borstar håret, stryker på rött läppstift och ser sig i speglen innan hon går ut för att åka til museet. Hon ser okej ut nu. Till och med normal.

Inga kommentarer: