Grattis pappa!

Pappa och jag 1974.

Jag blev så glad i dag när jag läste en artikel av Dan Josefsson i DN Söndag. Med anledning av fars dag, skulle jag tro, handlade en rätt stor del av tidningen om föräldralediga pappor. Så här skriver Dan Josefsson:

"Tidigare hade jag en vag idé om att mammor och spädbarn behöver leva i symbios med varadra något år efter födseln. Det tror jag inte längre. Barn behöver obegränsad närhet, men jag är övertygad om att jag som man är precis lika bra på att ge den närheten som någon kvinna. Jag tycker att jag bevisar detta varje dag."

Det som fått Dan Josefsson att ändra sig är att han fått barn och sedan hon föddes för ett och ett halvt år sen har han knappt varit ifrån henne en enda dag.

Jag är själv uppvuxen med en närvarande pappa. En pappa som tog hand om mig när jag var sjuk, vande mig av från att suga på tummen, gick på alla föräldramöten och lagade mat efter jobbet när han kom hem. Jag vet att Dan Josefsson har rätt.

Ibland tvekar jag för att samhället omkring mig är så säkert på kvinnors överlägenhet när det gäller att ta hand om barn. Men så fort jag tänker på min egen pappa vet jag att det bara är bull. Pappor är lika bra och viktiga som mammor.

Grattis pappa på fars dag, och tack för att du alltid funnits där!