Göran min musa

Jag vill Tacka Göran Hägglund för både ett nytt uttryck och ett gammalt som han plockat upp ur rännstenen och gett nytt liv i höst.

Först så klart Verklighetens folk. Detta underbart otydliga och fantasieggende uttryck. Jag försöker slita mig ifrån det men kan inte. Det var längesen nånting inspirerade mig och gav upphov till så många associationer och roliga fantasier så mycket. Vilka är Verklighetens folk? Vad gör de när de inte sitter vid köksbordet? Hur ser de ut? Och framför allt, vilka är de inte? Är jag verklig, Göran?

Det andra uttrycket är att sätta sig på sina höga hästar (och därmed se ner på andra). Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som gör att jag njuter så av att använda det uttrycket i alla möjliga sammanhang och i olika varianter. Det vill säga sedan Göran Hägglund borstade av det i sin debattartikel i Dagens Nyheter (17/9-09). Jag ser en vacker, mörk, ståtligt trippande häst framför mig när jag tänker på uttrycket. Och jag ser mig själv i en lång, stilig, svart 1800-talsklänning och hög svart hatt. Det är ett snyggt och samtidigt ålderdomligt uttryck. Därför är det både lockande och komiskt. Tror jag.

Hur som helst vill jag tacka Göran Hägglund. Jag ser honom som en stor källa till inspiration och nya tankar. Göran, du är min musa i höst.

Foto: Kristdemokraterna.