Haren och sköldpaddan

Om hur jag tog mig från Polishuset på Kungsholmen till Galleri Crystal Palace vid St. Eriksplan.

Har försökt gå på galleri efter jobbet men inte kommit ända fram. Promenerade längs Fleminggatan och St. Eriksgatan, över bron. Sen var jag helt slut. Fick lov att hoppa på bussen och åka hem. Inget galleribesök den dagen.

Note to self: Dessa är några saker som tröttar ut mig:

• Billjud.


• Avgaslukt.


• Många människor på samma plats.


• Sorl.


• Cigarettrök.


• Småprat, särskilt med främmande.


• Text.


• Hög musik när jag ska prata.


• Stå upprätt.


• Bära på saker.

Ganska många av dessa saker förekommer på vägen mellan Polishuset och Galleri Crystal Palace vid 16.30-tiden en onsdag, särskilt bilar, avgaser och många människor på trottoaren.

Lösning: Jag går i snigelfart nerför hela Polhemsgatan till vattnet. Tom gata, träd och löv, vatten, bara en och annan joggare. Jag går längs vattnet, under St. Eriksbron, sen uppför en lång stentrappa. Sten, löv, bara några boende på väg till Fridhemsplan i trappan. Sen upploppet: över bron. Här kommer det svåra, det finns ingen annan väg.

Går längs broräcket, ser ut över vattnet och Karlbergs slott. Träd, himmel, vatten. Tittar inte på människorna och bilarna.

Längs St. Eriksgatan stryker jag långsamt längs väggarna, ser in i skyltfönstren, andas djupt, och fokuserar på min egen kropp. Inte på människorna, bilarna och avgaserna. Det går låååångsamt.

Vid övergångsstället över Karlbergsvägen är jag sist över. Bilarna brummar och gasar. Men sen är jag framme, framme och inte helt slut. Lycka!

Haren kanske sprang snabbare men blev trött halvvägs och måste vila. Sköldpaddan tog en omväg och gick långsamt. Men hon kom i alla fall fram.