lördag 2 maj 2009

Bra jobbat Radioteatern!

Jag har i allmänhet svårt för radioteater. Tycker det ofta är pretentiöst och pinsamt, särskilt när det är barn med. Tycker ofta att Radioteatern vid Sveriges Radio väljer tråkiga pjäser också. Men nu på sistonde har jag hört två uppsättningar som jag verkligen tyckt om och som jag gärna skulle lyssna på igen.

Den ena är Debatten med katten av Lars Gustafsson. Den handlar om en man som pratar med sin katt och projicerar sina känslor för en kvinna han varit tillsammans med på den. Som tur är tar nog katten åt sig mindre än kvinnan. Den jamar tillbaka ibland, vilket gör mannen och hans känslor tydliga och sorgliga. Samtidigt är det väldigt roligt. Som kattägare känner jag igen mig småpinsamt mycket i hur samtal med en katt kan utveckla sig.

Den andra pjäsen är Joakim Pirinens Familjen bra i tre delar. Den handlar om en familj där allting - precis allting - är fantastiskt fint och trevligt. Ibland dyker det upp sånt som skulle kunna bli problem i den fläckfria familjen, som att sonen berättar att han är homosexuell och att mamman blir gravid samtidigt som dottern, men det blir aldrig problem i familjen Bra.

Invandrarkvinnan som är hemhjälp i familjen är så nöjd och tycker att Sverige är så fantastiskt och vackert. Svärsonen känner det som att han fått en andra familj. Barnbarnen tjoar glatt och pojkaktigt när de får gå och titta på en film om sockertroll och små björnar. Självklart har mamman och pappan ett hälsosamt och aktivt sexliv, vilket även deras barn gjädjs åt.

På många sätt säger den här pjäsen mer om världen och det svenska samhället än många pjäser som handlar om mer verkliga saker som konflikter och tragiska händelser. Allt som är frånvarande, som inte händer i Familjen Bra, blir liksom extra tydligt. Idén om den perfekta familjen framstår i all sin absurditet.

Inga kommentarer: