Gränsen för svensk antirasism

I dagens Dagens Nyheter har Mårten Blomkvist skrivit en intressant krönika om Noggerbråket 2005. Kommer du ihåg? GB lanserade lakritsglassen Nogger Black på storbildstavlor. Centrum mot rasism (CMR) uppmanade till bojkott av glassen tills GB dragit in reklamen eftersom glassens namn förde tankarna till ordet nigger.

Nu har etnologerna Oscar Pripp och Magnus Öhlander gett ut en skrift som heter Nogger Black - antirasismens gränser (Agora). Mårten Blomkvist tycker att det är det mest intelligenta som sagts i glassgrälet. Jag har inte läst skriften själv men får lust att göra det. Helst skulle jag länka till Mårten Blomkvist krönika så du kan läsa den själv, men jag hittar den inte på DN:s webbplats så det blir mycket citerande här.

När CMR protesterade mot Nogger Black fick de nästan ingen med sig. "Bloggar och artiklar överöste bojkottkravet med 'skämt och förlöjliganden'" skriver Mårten Blomkvist. Varför blev det så? Pripp och Öhlander menar att "det finns gränser för hur mycket antirasism vi svenskar tolererar och att CMR överträtt dem. Ett beskedligt Centrum mot rasism framställdes plötsligt som ett hot mot vårt fria språkbruk" skriver Mårten Blomkvist.

Pripp och Öhlander uppmärksammar några svenska grundantaganden om rasism:

• Det är inte rasism om det inte är illa menat.
• Det är inte rasism om man inte har nåt emot svarta.

Mårten Blomkvist tillägger "Och så förstås den typ av argument som alla som inte gör någonting riktar mot var och en som gör något: det är ju en bagatell, skäms på er för att ni bortser från de verkliga problemen!".

Krönikan slår an hos mig för att jag hört till och med smarta människor i min närhet använda de här argumenten. Ofta samma personer som försvarar sin rätt att använda ordet neger, vilket Mårten Blomkvist också skriver om. "Är det så svårt att ge upp ett ord?" undrar han och sätter fingret på precis det jag känner när jag diskuterar med ordet-neger-försvararna. De ger sig själva rätten att kalla andra något dessa oftast uppfattar som nedsättande med argumentet att ordet är neutralt för dem. De har ingenting emot svarta människor.

Som jag ser det är det antingen arrogant eller naivt att resonera så. Ord betyder saker utanför oss själva. Själva meningen med ord är att fler än vi själva förstår dem. Annars kan vi inte använda dem för att kommunicera. Vissa ord konnoterar mer än andra, de är mer tyngda av betydelser. Neger är ett sånt ord. Hora ett annat.

Att som vit ta sig rätten att kalla andra för negrer är för mig samma sak att som man ta sig rätten att kalla kvinnor för horor. Skulle det vara okej om någon gjorde det med argumentet att det inte är illa menat och att han inte har nåt emot vare sig horor eller kvinnor?

Verkligen, är det så svårt att ge upp ett ord?

Vilken rätt är det vi svenskar försvarar? För mig ser det ut som rätten att definiera verkligheten utifrån sin egen världsbild, en rätt som härskande klasser ofta använder för att trycka ner andra. Jag tycker inte att den rätten är värd att försvara.