Jag tog en långpromenad runt Djurgården, ensam. Det var en bra idé. Jag gick och gick, förbi alla andra. När jag blev trött stannade jag till på Rosendal och tog en kaffe och en kaka. Satt på en bänk i vårsolen och kände mig lycklig. Det var lite, lite jobbigt att sitta ensam på en bänk med mitt kaffe och min kaka och titta på åkrarna framför mig medan paren vandrade förbi ett efter ett, men mest var det skönt. Mest kände jag mig lugn och glad. Det var många fina hundar ute.Det satt en söt kille vid ett bord utanför Rosendals café, med sin mamma såg det ut som. Jag tror han såg mig också. När jag gick därifrån promenerade jag rakt ut på en gräsmatta ner mot vattnet. Det klafsade lite under mina vita gympaskor. Tänkte att jag borde gå tillbaka och gå fram till killen. Det vågade jag inte, men jag kände mig så glad att det var som om jag nästan vågat. Det var gult vårgräs i dungarna och solen värmde på kinderna.
På andra sidan Djurgårdsbrunnskanalen mötte jag en blond brud som sa aaa som en bimbo när hon pratade. Hon vände sig om och ropade "Rocko, come on, good boy!". Rakt mot mig kom en liten, liten vit tuss med tänder och svarta ögon flängande i vild fart. Rocko! Jag ville sno Rocko för han var så söt.
Jag stannade en stund igen nedanför Källhagen, satt på en bänk bredvid pensionärerna och tittade på den fina vassen och måste kisa för solen.
Det var en bra dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar