Blir inte riktigt klok på den här boken och vad jag tycker om den. Först blir jag irriterad. Den är poetisk, abstrakt, kanske pretentiös, nästan bara ordekvilibrism. Sedan försöker jag ge upp tanken på att ta in den fulla vidden av varje mening, jag läser delvis långsammare och mer koncentrerat. Jag tvingas njuta av den mer i stunden än av andra böcker.
Det finns inte en handling att minnas, riktigt, utan mest vackert sammanfogade ord i meningar sprängfyllda av mening. Det är svårt att ta till sig hela betydelsen av texten hela tiden. Jag måste koncentrera mig, hänge mig åt språket, ge upp behovet av struktur. Inte för att det inte alls finns en struktur, men för att den inte är linjär och konventionell. I slutändan gillar jag boken för dess språk och intelligens.
Jag läser nästan aldrig om böcker, men den här kan jag tänka mig att läsa om. Det var omöjligt för mig att ta in meningen med alla metaforspäckade meningar under en enda läsning. Det finns inte en berättelse jag måste glömma för att läsa boken på nytt. Bara ett språk och en massa bilder och känslor att återupptäcka. Samtidigt längtar jag hela tiden lite efter att boken ska ta slut. Det gör jag ofta, även med bra böcker, men det drar ner betyget lite. Kanske är jag en för uppstressad människa för att helt kunna njuta av den här sortens bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar