Lyxproblemet

K gick hem. M gick hem. Sist gick L hem och lämnade mig kvar på dansgolvet där de spelade de Sabotage, så inte sjutton ville jag gå hem. Jag tänkte stanna och dansa och först tänkte jag också att jag ville gå hem med nån om jag hittade nån fin. Den tanken bröts snabbt av att nån som inte var gåhemfin tog tag i mig och drog mig intill sig.
- Jag kommer från Tunisien, sa han och presenterade sig med namn.

Va fan, jag ville bara ha kul och träffa nya människor, så jag dansade med honom en stund. Det var kul, det var kul och aj aj aj sen började det bli lite småjobbigt för han ville närmare och närmare och det ville inte jag. Det blev en sån dans där en dansar framlänges och den andra baklänges med ett urskuldande leende på läpparna. Jag lirkade mig ur hans famn och gled ut i det ljuvliga danshavet igen.

Sen kom nästa kille, en åttiotalist är jag säker på. Han sa att jag kunde dansa med honom och hans kompisar om jag ville. Sure tänkte jag. De var söta och såg snälla ut. Jag dansade med dem till Wecome to the Jungle. Ingen av dem vågade titta på mig. Det kändes lite konstigt.
- Vi ska ut och röka, sa han som bett mig dansa med dem.
- Visst, sa jag och dansade iväg för mig själv igen.

En smal, ung, liten försäljartyp från 1950-talet kom dansande emot mig med ett enormt leende. Här bjöds det på pardans, hand i hand och snurra runt. Väldigt mycket snurra runt. Jag passade på att snurra runt honom några varv också. Jag använde min specialarbuggsväng som jag lärde mig på mellanstadiet när jag alltid erbjöd mig att vara kille på danslektionerna eftersom vi var fler tjejer än killar i klassen. Jag var så blyg att jag fick panik av tanken på att dansa med  nån av killarna och det var en tacksam uppgift att få agera kille och lära sig killmovsen i stället.

Pardans var roligt en stund, men sen ville han också kramas. Kramas och snurra intill förbannelse. Jag försökte hitta nåt smidigt sätt att dansa undan så att han skulle förstå att vi båda väl kunde gå vidare nu. Myntet föll inte ner. Jag kände mig som en besvärad smilfink för jag ville inte göra nåt drastiskt som skulle få honom att känna sig asdissad. Helst hade jag bara försvunnit artigt och smärtfritt, men det funkar ju inte så. Aldrig faktiskt. Jag sa att jag måste gå på toa. Sen återvände jag till andra sidan dansgolvet.

Jag dansade omkring, kände mig som dansgolvets drottning och hittade en mobil på golvet. Lämnade in den i baren och fick känna mig god till på köpet. Bartendern sa att det var snällt av mig. Det kom en bra låt. Jag kände mig euforisk, dansade, dansade och glömde var jag var. När jag blev mer självmedveten igen såg jag två killar som jag tänkte skulle ta fast mig om de bara fick en blick. Jag såg ner i golvet och fortsatte dansa. Sen såg jag upp och log mot den ena killen. Ja så koko, men det blev så för han stod rakt framför mig och tittade på mig hela tiden så det kändes underligt att inte låtsas om honom. Ja, och då ville ju även han kramdansa. Jag hängde med en stund, men sen sköt jag faktiskt honom ifrån mig och sa att vi väl kunde dansa var och en för sig.
- Visst sa han.

Men inte fan heller. Han fortsatte göra små saker för att hålla i mig och visa att det var vi. Men det var inte vi. Det var inte vi.
- Du jag vill dansa ensam, sa jag. Det är inget personligt, jag lovar. Jag har sagt det här till flera personer i kväll.

Det tog skruv. Jag fick dansa ensam. Jag dansade ensam till Indestructible och hoppade runt på dansgolvet. Nu ville jag verkligen bara dansa ensam också. Om det inte kommit så många och hållit fast mig hade jag kanske haft mer tid att spana in nån själv, men nu hade jag tömt tryckarpotentialen för den här natten.

En kille som såg ovanligt brattig ut för stället kom emot mig leende och tog min hand, drog mig med sig en meter eller två. Men nu släppte jag taget genast och gjorde en avvärjande gest. Nej tack. Jag hade gärna dansat med honom och hans vänner om han inte varit tvungen att hålla i mig. Jag ville inte bli ihållen mer. Jag tänkte att nu har väl snart alla män på dansgolvet gjort sitt move så det blir lugnt. De som är kvar vågar sig säkert inte fram till mig heller efter att ha sett kavalkaden av artiga avvisanden.

En tjej som dansade i min närhet log mot mig och jag log tillbaka för att jag hade roligt och för att jag tyckte det var kul att dansa med en tjej. Sen dansade jag rakt på tunisiern som än en gång tog mina händer och försökte dra mig intill sig.
- Congratulations for what has happened in Tunisia, sa jag.
Han såg glad ut. Sen försökte jag få honom att dansa hand i hand med både mig och tjejen som dansade bredvid mig. Det gick en stund men sen drog han. Då tog tjejen tag i mig och började dansa hållaomdans. Jag tror hon eventuellt var på väg att bli en han, för hon hade en musche. Amen okej, tänkte jag. Jag dansar med henne, det blir roligt.

Vi dansade tryckare till Kärlekens tunga. Hon hade sitt ansikte mellan mina bröst. Det var okej, men sen försökte hon pussa mig. Jag duckade undan.
- Jag hoppas du förstår att du är väldigt söt, sa hon.
- Tack, tack, tack så mycket det var snällt sagt, sa jag.
Tänkte Fan också jag orkar inte svara på sånt här, jag vet inte hur man gör och jag vet inte vad man säger. Men hon förstod att jag inte ville vänslas och vi önskade varandra god natt.

Jag dansade ensam, tittade inte på nån, hoppade, blundade och försvann i musiken. Det var underbart, men underbart är kort. Kvällen var slut. De obarmhärtiga lamporna tändes och lyste på våra svettiga, utsminkade ansikten. I garderoben försökte sig en sista kille på en stöt.
- Coola naglar du har, sa han och såg på mig från sidan.
- Ehe tack, tack, tack, sa jag.

Sen var det slut på ord. Jag minns inte ens om han var snygg eller inte. Jag hade tömt min uppraggningspotential på en radda av folk som jag inte var intresserad av, så jag satte i lurarna, möttes av Breaking the law och gick ut i kylan.

När jag kom hem luktade jag av en massa olika människors parfymer. Man kan säga att jag blivit doftmarkerad.