Dikt av Stina
Kan någon ta min hand?
Jag vet, jag vacklar kanske inte skrikande
på klippans rand
jag drunknar kanske inte
men kan inte någon ta min hand ändå?
Kan inte någon fatta handen?
Jag vet, den hänger just som vanligt på min arm
den håller banden
tappar inte taget ens ibland
men väntar
handen längtar
beröring mjuk som sand
sträck ut och jämka samman land.
Det tär att alltid be.
Det tär att alltid kunna se.
Fast livet bjuder tusen tömmar
och än mer drömmar
så rymmer handen hjärtats värme
och när den fattas
sprids en kärlek
som aldrig mattas.
1 kommentar:
The peruvian novelist Alfredo Bryce answer about Why he was a writer was "we write because we want to be loved".
Skicka en kommentar