Annika och Ylva blir mina kvinnor

Jag har bestämt mig för hur jag ska rösta i årets kyrkoval.

Valet stod mellan Miljöpartiet och partipolitiskt obundna Öppen kyrka - en kyrka för alla. Jag gillar att Miljöpartiet vill verka för solidaritet med alla världens människor och med kommande generationer och att de har en holistisk syn på människan. Jag gillar att Öppen kyrka hårdsatsar på jämställdhet, att kyrkan ska viga par oavsett sexuell läggning och att de vill ha en kyrka som är öppen även för tvivlare och andra som kanske inte känner sig självklart hemma inom Svenska kyrkan. Jag gillar också att de är partipolitiskt obundna.

Nu har jag alltså bestämt mig. I valen till kyrkomötet och Stockholms stift röstar jag på Annika Borg från öppen kyrka. Hon är en känd debattör och har skrivit flera böcker. Jag litar mer på hennes förmåga att föra fram budskap och vara en aktiv politiker än på Miljöpartiets alternativ, vilka jag aldrig hört talas om.

I församlingsvalet röstar jag på Miljöpartiets Ylva Wahlström. Öppen kyrka finns inte i min församling och Miljöpartiet känns som ett lika bra val. Ylva är första kvinnan på listan och det behövs fler kvinnor på maktpositioner här i världen.

Glöm inte att rösta du också! Om inte annat för att mota undan sverigedemokrater och kvinnoprästmotståndare inom Svenska kyrkan.

Jävla längtan

Jag tycker att det här med att hitta kärleken börjar kännas som om jag springer in i en vägg om och om igen. Det börjar kännas som att "hoho är jag dum i huvudet eller?". Har jag inte sprungit in i alla möjliga olika sorters väggar tillräckligt många gånger nu? Är det inte dags att sluta snart?

Men jag tror inte att jag kan sluta. Jag längtar för mycket. Efter kärlek, efter en egen familj, efter en livspartner. Känner mig just nu faktiskt uppriktigt förbannad över att jag inte bara kan lägga ner hela projektet. Jävla längtan.

Middleage Mutant Östermalmstant

Jag förstår inte hur jag - som är uppvuxen på landsbygden, har fjällvandrande friluftsförlädrar, en pappa som aldrig köper skjortor som är dyrare än 300 kronor, blev indoktrinerad med Kåldolmar och kalsipper som barn, alltid röstat vänster eller grönt - hur jag kan vara på så god väg att långsamt mutera till östermalmstant.

I dag gjorde jag några ärenden på stan, hälften på NK eftersom jag tycker så mycket om NK (check). Sen satte jag mig på Franska cafét på NK och njöt av en dubbel espresso, en prinsessbakelse (check) och ett korsord (tantcheck i alla fall). Jag såg mig omkring och såg att det faktiskt satt ganska många för sig själva där. Och att 90 procent av dessa var medelålders till äldre välklädda damer. En av dem log mot mig. Antagligen såg hon att jag är av det rätta virket och kommer sitta där även om 40 år.

Jag älskar vackra saker, ett vackert hem, vackra kläder. För mig är familjen viktig. Jag kallar inte mina husdjur för Lelle och Puppe, men pratar med dem med pipig röst. Jag använder gärna ord som fantastiskt och underbart. För varje år som går tycker jag att män i kostym blir allt sexigare. Det är bara några saker.

Jag är åtminstonde inte rojalist. Ännu.

Var inte så fjollig

I dag när jag var ute och cyklade såg och hörde jag en byggarbetare ropa till sin kollega:

- Men var inte så fjollig nu, för fan!

Med arg, barsk röst. Tänk om de höll på så på mitt jobb.

Kill your darlings

Såg i kväll den utmärkta föreställningen Shopping & F***ing, som just nu går på Klarascenen på Stockholms stadsteater. Under de första minuterna tyckte jag att skådespelarna var skådespelarpretto, men ganska snabbt kom de in i sina roller och efter en stund var jag helt med i dramat. Mest fantastisk var Michael Jonsson som stackars lilla, lilla 14-åriga Danny. Helt betagande. Jag är glad att jag inte är hans mamma för då hade jag skrikit "NEEEJ!" högt i hans sista scen.

Förutom att föreställningen är bra är den föredömlig på ett annat sätt, den är nämligen bara en och en halv timme lång. Jag tröttnar aldrig till och börjar titta på klockan. Jag kommer hem i tid. Jag hinner till och med skriva ett blogginlägg innan jag ska sova.

Varför är teaterföreställningar och filmer så förbenat långa nu för tiden? Allt för ofta tänker jag att det hade behövts mer än en regissör. Det hade behövts en sträng redaktör. Det är få historier som är värda att berätta som behöver mer än en och en halv timme. Det är en gyllene längd. Det är respekt för publiken. Det är oftast respekt även för berättelsen.

Fotograf: Petra Hellberg. På bilden syns skådespelarna Michael Jonsson och Jonatan Rodriguez.

Israel ute på vinglig cykel

Självklart ska inte representanter för den svenska regeringen fördöma eller kritisera det som svenska tidningar skriver, till exempel när Aftonbladet anklagar Israel för organstölder. Carl Bildt gör helt rätt som hänvisar till svensk pressfrihet och inte vill uttala sig om Aftonbladets artikel.

Att som Israels regering jämföra detta med Sveriges passiva hållning under andra världskriget är befängt. Om Aftonbladets artikel är antisemitisk låter jag vara osagt. Att många svenska tidningar skrev många antisemitiska artiklar under tiden kring andra världskriget är däremot helt klart. Då som nu gäller dock att regeringar inte ska lägga sig i vad medier skriver. Det är en viktig demokratisk princip.

Om Aftonbladet skriver antisemitiska artiklar är det dem vi ska svara. Vi kan protestera genom debattartiklar, insändare, Ring P1, bloggar och hemsidor, you name it. Det är en del av vår yttrandefrihet, också en viktig demokratisk princip. Men lämna regeringen utanför!

Genom sitt agerande visar Israels regering inget annat än dålig respekt för pressfriheten.

Backpackerkatten

Själv är jag utbränd och trött och har tillbringat större delen av sommaren på min egen uteplats. Katten i den här videon har upplevt och sett betydligt mer av världen på sin semester:

Backpackerkatten

Vad ett handskrivet brev kan göra

I dag låg det ett handskrivet kuvert i brevlådan. Jag kände inte igen handstilen så det var lite spännande. I kuvertet fanns ett handskrivet brev från en Erica på kosmetikaföretagets Kiehl´s butik i Stockholm. Jag handlade ett cerat där för några dagar sen (tidningen Elle tipsar om att det är det bästa ceratet enligt en massa proffs i skönhetsbranschen). Då blev jag också medlem i deras kundklubb.

I brevet tackar Erica för att jag handlar hos Kiehl´s. En del av mig skrattade till för att det kändes smålöjligt att få ett tackbrev för att jag handlat en liten grej, men en annan del blev faktiskt glad. Jag förstår att det är ett PR-trick, men det här är första gången en butik skrivit brev till mig - för hand - för att tacka för att jag handlat hos dem. De som handlar i extremlyxbutiker får säkert såna brev hela tiden, men ceratet kostade inte mer än 95 kronor. Det är ett smart trick. Jag kommer inte att glömma Kiehl´s efter detta, jag kommer säkert berätta för andra om brevet och just det - jag bloggar till och med om det.

Wanderers Nachtlied II

Kulturradions sommaruniversitet i Sveriges Radio påminde mig nyss om en dikt jag brukade recitera tyst för mig själv på gymnasiet. Den är så vacker att mina ögon tåras när jag tänker den. Långsamt kommer den tillbaka till mig, ord för ord.

Dikten är Goethes Wanderers Nachtlied II. Alla ni som ser en en vrålande Hitler framför er när ni tänker på det tyska språket, lyssna på den här dikten. Tyskan kan vara kraftfull, men också mycket känslig och i det här fallet både rogivande och mystisk.

Über allen Gipfeln
Ist Ruh,
In allen Wipfeln
Spürest Du
Kaum einen Hauch;
Die Vögelein schweigen im Walde.
Warte nur! Balde
Ruhest Du auch.

Jag tror att Wanderers Nachtlied är vacker även om man inte kan tyska, men dikten finns i flera svenska översättningar och heter då Vandrarens nattsång. Erik Blomberg har gjort min favoritöversättning. Den går så här:

Över alla höjder
är ro.
Tyst sover fågeln
i sitt bo.
Knappt en vidfläkt silar
genom träden nu.
Vänta, snart vilar
också du.

Bild: FA Ackermanns Konstförlag, München. Serie 108: Goethes Leben (12 kort). Nytryck förbjudet.

Jag - ett litet svin

I dag på t-banan fick jag en gäspattack, gäspade och gäspade. Det ledde till att jag blev snorig, och eftersom jag inte hade några näsdukar fick jag lov att sitta och sniffa hela resan. Efter en liten stund flyttade sig en äldre dam från sätet bredvid mig till ett säte längre bort. Jag kunde inte låta bli att le för mig själv. Nu vet jag hur jag ska göra om jag vill sitta för mig själv i kollektivtrafiken. Alla är ju livrädda för svininfluensan...

Gillette - the only thing you can get

Jag har bokottat Gillette sen jag var tretton år. På 1980-talet testade de nämligen inte bara sina produkter på djur, de deltog till och med i en kampanj för djurförsök. Det har jag fortfarande inte förlåtit dem för. Men i dag bröt jag bojkotten. Inte för att jag tycker mer om Gillette nu utan för att det är så svårt att hitta likvärdiga alternativ.

Sen jag började raka mig har jag testat olika alternativ:

• Elapparat (fastnade i hårstråna på ett läskigt sätt).
• Kräm (sved som syra och hjälpte knappt).
• Inte raka alls (kände mig inte fin).
• Engångshyvlar (miljövidriga).
• Nåt tjockt rakdon med inbyggt raklödder som jag beställde på internet (inte jättebra).
• Nu senast Konsums rakhyvel som man kan byta rakblad på. Inte heller jättebra, men hyfsat billig - och inte Gillette.

Där jag bor nu kan jag inte köpa nya blad till Konsumhyveln. På Coop Forum har de den konstigt nog inte ens. De har Bic engångshyvlar. Och Gillette. Engångshyvlar är ett sånt fruktansvärt materialslöseri så det vill jag bara inte. Så nu står jag här med min Gillette Venus One. Om skuldkänslorna blir för stora varje gång jag använder den får jag väl börja leta efter rakblad till Konsumhyveln längre bort.

Mest av allt undrar jag dock varför inte fler tillverkar rakhyvlar för kvinnor? Bra rakhyvlar med utbytbara blad. Var finns Gillettes konkurrenter? Det måste vara en jättemarknad! Konkurrensverket borde ta sig en titt på detta. Tills vidare hyvlar jag på med min nya Gillette, lätt uppgiven.

Gullegullegull

Ett riktigt kattgöra

Råttan har jamat argt och hotfullt i hallen två gånger i dag.

Första gången satt han fast med tassen i garderobsdörren. Både Räven och jag rusade dit. Jag försökte hjälpa Råttan loss, men det gick inte utan gjorde bara ont. Han blev rädd och bet mig hårt i handen. Det visade sig att det var Räven som hade det rätta receptet. Han labbade surt till Råttan och fräste åt honom. Då lossnade tassen och allt var bra igen.

Andra gången tänkte jag:

- Men har den lilla muppen stoppat in tassen mellan garderobsdörrarna igen?!

Jag gick dit och såg Råttan, men också en stor brandgul katt som måste ha gått in genom altandörren och över hela vardagsrumsgolvet rakt framför mig utan att jag lagt märke till den. Inte konstigt att Råttan var grinig. Gemensamt jagade vi ut den gula katten. Jag älskar alla katter, men det här är faktiskt vårt revir.

Fåraherden

I går tog jag och L en skogsstig över Djurgården. Där ser det ut som om en kronhjort plötsligt kommer att stå i ståtlig profil, antagligen med en strålglans av den nedgående solen runt sig. I stället hörde vi får som bräkte. Snart såg vi också en stor skock får och en man mitt ibland dem.

- Det är nog fåraherden, sa L.

- Ja haha säkert, sa jag.

Sen insåg jag att det faktiskt var fåraherden. Under en ek stod hans ränsel och satt en lydig vallhund med tungan hängande. En annan hund flög över ängen runt fårskocken och föste dem ner mot Djurgårdskanalen. L och jag stannade och glodde. Fåren bräkte med många olika stämmor. Nerifrån gräsmattan mellan ängen och kanalen bräkte människor till svar, både barn och vuxna.

Stolt moder

Titta vad jag har odlat upp från tre krukor använd matbasilika från Konsum! Nu har jag basilika så det räcker hela sommaren och halva hösten.