Fåraherden

I går tog jag och L en skogsstig över Djurgården. Där ser det ut som om en kronhjort plötsligt kommer att stå i ståtlig profil, antagligen med en strålglans av den nedgående solen runt sig. I stället hörde vi får som bräkte. Snart såg vi också en stor skock får och en man mitt ibland dem.

- Det är nog fåraherden, sa L.

- Ja haha säkert, sa jag.

Sen insåg jag att det faktiskt var fåraherden. Under en ek stod hans ränsel och satt en lydig vallhund med tungan hängande. En annan hund flög över ängen runt fårskocken och föste dem ner mot Djurgårdskanalen. L och jag stannade och glodde. Fåren bräkte med många olika stämmor. Nerifrån gräsmattan mellan ängen och kanalen bräkte människor till svar, både barn och vuxna.