Kulturradions sommaruniversitet i Sveriges Radio påminde mig nyss om en dikt jag brukade recitera tyst för mig själv på gymnasiet. Den är så vacker att mina ögon tåras när jag tänker den. Långsamt kommer den tillbaka till mig, ord för ord.Dikten är Goethes Wanderers Nachtlied II. Alla ni som ser en en vrålande Hitler framför er när ni tänker på det tyska språket, lyssna på den här dikten. Tyskan kan vara kraftfull, men också mycket känslig och i det här fallet både rogivande och mystisk.
Über allen Gipfeln
Ist Ruh,
In allen Wipfeln
Spürest Du
Kaum einen Hauch;
Die Vögelein schweigen im Walde.
Warte nur! Balde
Ruhest Du auch.
Jag tror att Wanderers Nachtlied är vacker även om man inte kan tyska, men dikten finns i flera svenska översättningar och heter då Vandrarens nattsång. Erik Blomberg har gjort min favoritöversättning. Den går så här:
Över alla höjder
är ro.
Tyst sover fågeln
i sitt bo.
Knappt en vidfläkt silar
genom träden nu.
Vänta, snart vilar
också du.
Bild: FA Ackermanns Konstförlag, München. Serie 108: Goethes Leben (12 kort). Nytryck förbjudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar