Första gången satt han fast med tassen i garderobsdörren. Både Räven och jag rusade dit. Jag försökte hjälpa Råttan loss, men det gick inte utan gjorde bara ont. Han blev rädd och bet mig hårt i handen. Det visade sig att det var Räven som hade det rätta receptet. Han labbade surt till Råttan och fräste åt honom. Då lossnade tassen och allt var bra igen.
Andra gången tänkte jag:
- Men har den lilla muppen stoppat in tassen mellan garderobsdörrarna igen?!
Jag gick dit och såg Råttan, men också en stor brandgul katt som måste ha gått in genom altandörren och över hela vardagsrumsgolvet rakt framför mig utan att jag lagt märke till den. Inte konstigt att Råttan var grinig. Gemensamt jagade vi ut den gula katten. Jag älskar alla katter, men det här är faktiskt vårt revir.
Jag gick dit och såg Råttan, men också en stor brandgul katt som måste ha gått in genom altandörren och över hela vardagsrumsgolvet rakt framför mig utan att jag lagt märke till den. Inte konstigt att Råttan var grinig. Gemensamt jagade vi ut den gula katten. Jag älskar alla katter, men det här är faktiskt vårt revir.
1 kommentar:
Never thought i would heard that "Jag älskar/hattar inte....men!" thing from you. But i guess "Man måste sätta gränser nånstans" (that one i recall hearing, anyway)
Skicka en kommentar