Huslig eller glad

I Dagens Nyheters artikelserie om kärlek och singelliv står det att 1960 så letade de män som skrev kontaktannonser efter kvinnor som var snälla, trevliga, barnkära och husliga. Nu för tiden vill de visserligen ha oss attraktiva, glada och självständiga, men jag tänkte att en eller annan man kanske jag ändå kan locka till mig genom att baka kanelbullar och rågbröd.

Det här med att man ska vara glad tycker jag är svårt. Glad är väl en känsla, inte en egenskap? Jag är glad titt som tätt, men det är väl alla. De som är glada jämt tycker jag är obehagliga. De verkar innerst inne ängsliga. Då är det lättare och mer konkret att vara huslig.

Kvinnorna ville tidigare ha en man som var ekonomiskt oberoende, skötsam, nykter och bilburen. Nu ska han vara humoristisk, kommunikativ, social och ha ett spännande jobb. Varför ska ens kille ha ett spännande jobb? Hjälp mig, jag förstår verkligen inte. Det är väl bättre att ha ett spännande jobb själv.

Humor är också svårt. Det jag vill är att hitta nån med samma sorts humor som jag, men det hittar jag knappast genom att skriva "Du ska ha humor". Han kanske har humor, men skrattar åt bögskämt eller Åsa-Nisse.

Självklart sparade jag ett par färdigsmörade, färdigkanelade och färdigsockrade degkluttar som jästs men inte gräddats. Degdamen ville ha dem till ett senare tillfälle. Okej, det kan ha varit cirka fem kluttar från början.

Dimma

Film noir-känsla utanför Nordiska museet en lördagskväll i februari. Dimman låg tjock över Stockholm. Bilarnas lyktor drog lysande streck genom mörkret. Jag väntade förgäves på en man i beige trenchcoat.

Samma motiv taget med blixt, så tjock var luften av dimma, så full av vattendroppar.

Smet deluxe

En bra sak med att vara vuxen är att jag kan göra en sats sockerkakssmet helt själv. Sen kan jag grädda två tredjedelar av smeten och äta upp en tredjedel som den är.

En tråkig sak är att jag nu måste dammsuga. Råttan vägrar.

Dogville - äntligen hämnd

I dag såg jag för första gången Lars von Triers film Dogville, som jag undvikit sen den kom 2003 på grund av att den innehåller våldtäktsscener. Brukar må dåligt av sådana. Jag var alltså lite nervös när jag tryckte på play, men tänkte att en DVD kan jag alltid stänga av eller så kan jag sänka ljudet.

En annan orsak till att jag inte sett Dogville är att jag är trött på von Triers skyddslösa förlåtande kvinnofigurer som inte säger stopp eller skriker skit på er till sina bödlar hur grymma de än är. Till slut var jag så irriterad på Björks karaktär Selma Jezkova i Dancer in the Dark att jag började tycka att det hon utsattes för nästan var rätt åt henne. Hon sa ju fasen inte pip för att försvara sig själv ens när hennes liv hotades - fast hon hade all rätt på sin sida. Det var outhärdligt.

En bit in i Dogville tänkte jag att "Nej du Lars! Tröttnar du aldrig på den här irriterande menlösa kvinnokaraktären? Det har jag gjort, igen." Jag ville i stort sett bara att det skulle ta slut. Så när sista kapitlet började dofta av ljuv hämnd kunde jag inte låta bli att njuta. Det hade gärna fått vara längre. För mig kändes Graces hämnd också som Selmas, som Bess McNeills i Breaking the waves och som Karens i Idioterna. Yippie kay ey motherfucker!

Akta er småkatter

Klicka på bilden så får du se hur jag har tänkt mig att jag ska fördriva mina dagar som sjukskriven framöver. Detta passar en retsam storasyster som jag perfekt. Mina småsyskon finns inte på retavstånd längre. Det gör däremot Råttan och Räven.

Fler tips på hur du kan irritera din katt på ett trevligt sätt finns på The Mean Kitty.

En timme senare
Nu har jag testat på Råttan och Räven. Först Råttan för han är mest cocky. MEN han gillar inte att bli kliad på ryggen. Obs lek kvittoleken enbart med katter som uppskattar ryggkli! Råttan såg jättestörd ut, sen nappade han raskt åt sig kvittot från ryggen, hoppade iväg och stirrade på mig med en mycket förvånad och förnärmad blick som sa typ "Hur kunde du göra så mot mig?!" Jag kände mig ganska taskig.

Men en stund senare höll jag mig ändå inte för god för att testa även på Räven. Han är en mespropp men gillar att bli kliad på ryggen. Mycket. Han blev till och med så glad för ryggkliet att när jag släppt honom och kvittot satt fast på ryggen så låg han bara kvar och åmade sig och ville ha mer gossekliande. Ah, jag får nog gå över till att testa de andra tricken för att irritera katterna i stället.

(Ursäkta den smått kattpornografiska bilden. Han leker och då kan det bli så.)

Semla med leverpastej och ost

I Lidingö Tidning kan man läsa att pensionärerna ska få semla med leverpastej och ost måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag. Skoleleverna ska i sin tur få makrill med marsansås och curry hela veckan. Mmmmm, gött!

(Snott från Namn och nytt i Dagens Nyheter 3 februari.)

Extra extra: Ny undersökning!

Nu finns det en ny undersökning till höger på bloggen. Den heter Vem är du? och kan ses som ett slags målgruppsundersökning. Vem är du som kommer hit? Jag hoppas att kanske kunna göra bloggen roligare om jag vet vem som läser den.

Kärlek kom (tillbaka)

84 procent, eller 11 av 13 som röstat i min högst ovetenskapliga enkät här på bloggen, uppger att de mest av allt hoppas på att hitta kärleken eller hitta tillbaka till kärleken med den de älskar under 2009. Det överraskar mig eftersom jag fått för mig att de flesta som läser min blogg är mina polare och de flesta av dem är ihop med nån.

Detta väcker min nyfikna och snokande sida och jag önskar att jag delat upp svarsalternativet i två: 1) Jag hittar kärleken. 2) Jag hittar tillbaka till kärleken med den jag älskar. Jag skulle nästan vilja gå över till en kvalitativ intervjustudie för att ta reda på vad som ligger bakom de kvantitativa svaren. Letar i själva verket nästan alla av oss efter kärlek och närhet, även om vi är ihop med nån? Eller är det helt enkelt enbart singlar som svarat? Men det kanske inte är sånt jag ska sysselsätta mig med under min sjukskrivning.

Undersökningen
(Antal personer som valt respektive svarsalternativ i parentes.)

Vad hoppas du mest ska hända under 2009?

• Jag får resa till något vackert eller roligt ställe. (1)


• Jag hittar kärleken, eller hittar tillbaka till kärleken med den jag älskar. (11)


• Jag hittar mitt drömjobb. (1)


• Jag har det bra som det är. (0)


• Jag hittar eller får klart mitt drömboende. (0)


• Jag lyckas sluta med nån last jag har. (0)

Foto: Webbild.com.

Fågelstorm

I dag blev jag positivt överraskad över att så många människor skakas av och så många medier rapporterar om Kalla faktas granskning av dunindustrin, där fåglar plockas levande. Dessutom har flera företag redan gått ut och sagt att de stoppat inköp av dun som plockats från levande fåglar eller att de tar avstånd från en sådan hantering.

Jag trodde inte att omtanken om fåglar var så stor. Jag vet nästan ingen som bojkottar dunprodukter och många jag känner skulle antagligen glatt äta gåslever med argumentet att det är gott. Jag undviker dunprodukter, men har definitivt ändå sneglat på en och annan dunjacka genom åren. Nu ska jag sätta mig in i ersättningsprodukter. Dagens reaktioner värmer i hjärtat och ger mig hopp.

Läs fler nyheter om fåglar som plockas levande.

OOOOOOOOHHHH BEBEH!

"How i LOF your blue mesh triangle collared shirt - and dee red hair, like Bree om dee Desperate Housewives. You - you are Desperate too, non? SSSSSSHHH - don´t say a word... Just let med kees!"

Fick en kalender med bilder från Cute Overload i julklapp av min syster. Varje dag är det en ny bild på ett sött djur. Kalendern ger mig alltså lite glädje och sötma varje dag under hela 2009. Jag får lust att spara nästan alla bilder, men den ovan är en favorit som jag överväger att ha kvar åtminstonde ett tag. Jag vet bara inte var jag ska ha den lilla fina pappersbiten.

Stina dissar (extremt mycket): Lucys banekvinna

I går kom jag visserligen upp i tid, men ut först så sent att det enbart bidde en 20-minuterspromenad i ljuset. Dessutom däckade jag nästan vid första bästa löpsedel jag gick förbi, Aftonbladets "Bands i skogen - svalt till döds". Hunden Lucy levde troligen i två veckor innan hon svalt till döds i skogen, där någon bundit fast henne och lämnat henne. Troligen kvinnan som var hennes fodervärd.

Det kändes som om nån boxat mig i magen när jag läste texten. Jag hukade ihop mig och kunde inte gå upprätt, började andas konstigt till och med. Skulle ha hämtat ett paket på posten men det glömde jag helt bort. Gick rakt förbi och efter ett tag började jag gråta. Sen grät jag nästan hela vägen runt Kransen och önskade för en gångs skull att jag bott kvar i Dalaskogen där jag kunnat argskrika eller vråla rakt ut utan att nån hört. Jag kunde inte släppa tanken på vad jag gjorde när Lucy satt fast i skogen och inte på att jag just då med egna händer skulle vilja döda den som band fast henne.

Det här låter banalt, men hur kan man göra nåt sånt? Hur kan man vara så empatilös och elak? Eller som en annan bloggare uttryckt sina känslor för Lucys banekvinna: Vilket jävla as!

Skriv på protestlistan för att Polisen ska utreda Lucys död.

Foto: Privat.

Antidepressionsmedel

Denna lilla, lilla bukett gick lös på 95 spänn, men jag hade blomstercheckar för 80 så det gjorde inget. Nu lyser den upp min vardag och jag flyttar den mellan köket på dagen och sovrummet på natten (så jag får vakna och se blommorna).

Gud gör så att Råttan inte tycker om att äta ranunklar lika mycket som tulpaner.

Disharmoni

Jag är sjukskriven för utmattning och stress. Nu är det meningen att jag ska vara hemma och ta det lugnt, göra sånt jag mår bra av och bli lugn och harmonisk. Det låter kanske som världens skönaste och lättaste sak, men det är det inte. Min coach på företagshälsovården har sagt att jag ska:

• Vila mycket.
• Lägga mig samma tid varje kväll och gå upp samma tid varje morgon.
• Inte sova tupplur på dagen hur trött jag än är.
• Äta på regelbundna tider: tre huvudmål och två mellanmål.
• Träna regelbundet.
• Promenera i ljuset i minst en halvtimme varje dag.
• Göra en sak i taget.
• Göra en andningsövning varje dag.
• Inte skämmas om jag sover till tolv eller glömmer promenera nån dag ibland.

Okej, let´s se vad jag gjort i dag: Vaknade halv nio, bråkade med katterna. Matade katterna, hämtade tidningen och gick tillbaka till sängen (jag ska ju vila). Gjorde korsord och sudoku till elva (det var skönt). Sen var jag så trött så jag slumrade till. Gick upp och åt frukost. Sen skulle jag ta en promenad, handla och göra lunch. Eventuellt också bada och basta på Sats spa i stan. Först behövde jag bara kolla saldot på internetbanken.

Nu är klockan 19.15 och jag har knappt lämnat datorn på hela dagen. Jo jag hämtade mellanmål, men har varken promenerat, handlat eller ätit lunch. Avbokade yogapasset klockan 19 också. Har ont i huvudet. Skäms och känner mig som en mupp. Hur svårt kan det vara att göra saker som är sköna och bra för en?! Jättesvårt, uppenbarligen.

Det enda jag lyckats med i dag är att vila. Men som Scarlet sa, Tomorrow is another day.

Breaking and entering

Min sovrumsdörr går inte att stänga ordentligt. För att slippa vilddjur med otäcka ögon och läten som isar i märgen brukar jag barrikadera dörren med en låda full av tunga saker, två pärmar fulla av papper och ett ekollon i järn (en så kallad dörrstopp, men den stoppar minsann inte några vilddjur med enkom sin egen vikt).

Tyvärr hjälper inte ens denna barrikad genom hela natten. Framåt morgontimmarna upptäcker jag att dörren är på glänt. Skymtar jag ett par glänsande rovdjursögon där utanför i mörkret?

Plötsligt dyker ett hårigt huvud med lysande ögon upp bakom lådan. Det är ett vilt djur som uffar och gruffar och inte tänker ge sig förrän det tagit sig förbi min barrikad. Kanske är det en gremlin. Det ser lite ut så.

Djuret klämmer sig upp på lådan. Klorna rafsar mot pärmarna när tassarna krafsar och drar.

Så fort vilddjuret kommit in helt och hållet vänder det sig om och kallar på sin flock.

Ännu ett rovdjur med lysande ögon tränger sig envist in genom dörrspringan, trots att det är lite för tjockt. Djuret stämmer upp ett tjut, river med klorna och häver sig över barrikaden.

Snart är även det andra vilddjuret inne. Det kurar ihop sig och vänder sin otäcka blick mot mig. Jag är ensam, instängd med två rasande rovdjur. Det ena låter sin hesa, gnällande stämma ljuda och jag förstår att jag inte har nåt annat val än att gå upp och ge dem mat eller dö.

Smålandskassen

Svenskt Tenn måste ha de finaste presentkorten, i form av speciella mynt i olika valörer. De är dessutom åtevinningsbara! Mitt presentkort har nu bytts mot en Smålandskasse med mönster av Josef Frank. Så fin!