Huslig eller glad

I Dagens Nyheters artikelserie om kärlek och singelliv står det att 1960 så letade de män som skrev kontaktannonser efter kvinnor som var snälla, trevliga, barnkära och husliga. Nu för tiden vill de visserligen ha oss attraktiva, glada och självständiga, men jag tänkte att en eller annan man kanske jag ändå kan locka till mig genom att baka kanelbullar och rågbröd.

Det här med att man ska vara glad tycker jag är svårt. Glad är väl en känsla, inte en egenskap? Jag är glad titt som tätt, men det är väl alla. De som är glada jämt tycker jag är obehagliga. De verkar innerst inne ängsliga. Då är det lättare och mer konkret att vara huslig.

Kvinnorna ville tidigare ha en man som var ekonomiskt oberoende, skötsam, nykter och bilburen. Nu ska han vara humoristisk, kommunikativ, social och ha ett spännande jobb. Varför ska ens kille ha ett spännande jobb? Hjälp mig, jag förstår verkligen inte. Det är väl bättre att ha ett spännande jobb själv.

Humor är också svårt. Det jag vill är att hitta nån med samma sorts humor som jag, men det hittar jag knappast genom att skriva "Du ska ha humor". Han kanske har humor, men skrattar åt bögskämt eller Åsa-Nisse.

Självklart sparade jag ett par färdigsmörade, färdigkanelade och färdigsockrade degkluttar som jästs men inte gräddats. Degdamen ville ha dem till ett senare tillfälle. Okej, det kan ha varit cirka fem kluttar från början.