Breaking and entering

Min sovrumsdörr går inte att stänga ordentligt. För att slippa vilddjur med otäcka ögon och läten som isar i märgen brukar jag barrikadera dörren med en låda full av tunga saker, två pärmar fulla av papper och ett ekollon i järn (en så kallad dörrstopp, men den stoppar minsann inte några vilddjur med enkom sin egen vikt).

Tyvärr hjälper inte ens denna barrikad genom hela natten. Framåt morgontimmarna upptäcker jag att dörren är på glänt. Skymtar jag ett par glänsande rovdjursögon där utanför i mörkret?

Plötsligt dyker ett hårigt huvud med lysande ögon upp bakom lådan. Det är ett vilt djur som uffar och gruffar och inte tänker ge sig förrän det tagit sig förbi min barrikad. Kanske är det en gremlin. Det ser lite ut så.

Djuret klämmer sig upp på lådan. Klorna rafsar mot pärmarna när tassarna krafsar och drar.

Så fort vilddjuret kommit in helt och hållet vänder det sig om och kallar på sin flock.

Ännu ett rovdjur med lysande ögon tränger sig envist in genom dörrspringan, trots att det är lite för tjockt. Djuret stämmer upp ett tjut, river med klorna och häver sig över barrikaden.

Snart är även det andra vilddjuret inne. Det kurar ihop sig och vänder sin otäcka blick mot mig. Jag är ensam, instängd med två rasande rovdjur. Det ena låter sin hesa, gnällande stämma ljuda och jag förstår att jag inte har nåt annat val än att gå upp och ge dem mat eller dö.

Smålandskassen

Svenskt Tenn måste ha de finaste presentkorten, i form av speciella mynt i olika valörer. De är dessutom åtevinningsbara! Mitt presentkort har nu bytts mot en Smålandskasse med mönster av Josef Frank. Så fin!

Januari på gymmet

Januari på gymmet, en kycklingfarm, tycker Häxan Surtantstina. Hundratals vita nakna ben och armar trängs på en yta där de egentligen inte får plats. Hundratals som tränger sig in på passen, tjattrar och krockar med Häxan Surtantstinas armar under passen. Hundratals som trängslas i gymmaskinerna och svettas. Häxan Surtantstina måste vänta.

Hon står i ett hörn och väntar på att bli insläppt till Core-passet med alla de andra. Hon blänger omkring sig och mumlar:

- Jasså ni fala nyårslöften, undrar vilka av er som gett upp om en månad? Är det du, eller du, eller du? Hälften av er är det i alla fall. Var höll ni hus i julas när jag och två andra var på Core? Skönt att ni snart fallit till föga för lättjan igen, men varför måste ni alls försöka? Ni kommer ju ändå ge upp.

Det är så varje år. Det vet Häxan Surtantstina. Det är bara att hålla ut. I februari brukar det vara tillbaka i gamla sköna hjulspår.

Don´t call me sugar

Jag har spenderat en stor del av dagen med Vivien Leigh, först som Scarlet, sen som Blanche. Hon har fastnat på min näthinna. Hon är faktiskt fantastisk. Clark och Marlon är båda väldigt stiliga, det går inte att komma undan heller.

Däremellan kollade jag på musikackompanjerat huvudavskärande i form av Sweeney Todd. En film som inte satte särtskilt djupa spår i mig (hoho). Sorry är lite trött nu. HD-diskinspelningen av Linje lusta lade av mitt i slutscenen. Skitstörigt. Nu måste jag hyra den för att få se slutet!

Vilka lyxproblem jag har. Känner mig lite sorgsen i natt.

Gott nytt år!

I morse hälsade jag mamma god morgon med Champagnegaloppen, ett mycket bra sätt att börja nyårsafton på. En mycket bra låt att städa till också, tror jag. I kväll ska jag på fest med mestadels folk jag inte känner. Jag har med en liten flaska Moët & Chandon till tolvslaget. Hoppas det blir roligt!

Inför 2009 har jag ett nyårslöfte, något jag faktiskt aldrig brukar ha. Löftet är att jag ska betala av 1000 kronor i månaden till mitt Mastercard. Jag har redan ordnat med betalningen via internetbanken. Der svåra blir att inte nalla på Mastercardet under tiden. Det är den verkliga utmaningen.

Jag skulle vilja ha ett roligt nyårslöfte också, men jag kan bara komma på två saker: att få shoppa roliga saker eller resa. Men poängen med det första löftet är ju att jag inte ska spendera pengar... så kom gärna med bättre roliga förslag!

Min nyårsönskan är att jag ska få träffa kärleken under 2009. Den riktiga kärleken, livskamraten, min älskling. Jag tycker definitivt att jag väntat länge nog nu.

Må vinden blåsa dig i ryggen under 2009. Gott nytt år!

Knock out

På självaste natten mot julafton drömde jag att jag boxades med knytnävarna och älskade det. Det var en brud som var på mig och så fort jag vände ryggen till var hon där och var störig. Plötsligt gav jag efter och började boxa ner henne med knytnävarna. Jag trodde det skulle vara pissjobbigt, men all tid i gymmet hade tydligen gett resultat för jag var faktiskt riktigt bra och väldigt uthållig. När jag boxat ner henne på marken vände jag henne ryggen och bara gick därifrån.

Jag tänkte på Paulo Roberto och grabbarna. Även om jag vunnit matchen hade den andra tjejen fått in ett slag i nyllet på mig och min näsa kändes som om den blivit upptryckt till ett gristryne. "Paulo Roberto tycker säkert att smärtan är skön" tänkte jag och kände efter om inte jag också tyckte det. Men det var den inte. Jag funderade på om njutningen med slagsmålet var värd smärtan. Jag visste inte.

(På bilden ser du en annan boxarbrud, Laila Ali.)

Festfin

Julkjolen

Julkjolen är inköpt på en liten second hand-affär på Söder. Egentligen är det en vardagskjol, men jag ska premiäranvända den på julafton, kanske ihop med en svart tröja och svarta strumpbyxor.

Nyårsklänningen

Nyårsklänningen är från Judits second hand och de mörkduvblå nyårsstrumpbyxorna bredvid från Filippa K. Det är en rosa underkjol och lila tyll under klänningskjolen! Nu fattas bara ett par matchande (billiga) skor.

Detalj från nyårsstassen.

Bildextra: Bästa stunderna 2008

Januari

Året började med ny frisyr: lockigt prinsesshår. En barndomsdröm.

Februari

Jag och Åsa rymde från den svenska vintern och åkte till Hurghada i Egypten och bodde på all-inclusivehotell med en massa buffliga ryssar. Men det var underbart med solen och värmen, och att uppleva när prutardrottningen Åsa dealade med egyptier!

Mars

Påsk med den kära släkten på mormors och morfars gård i Sandby. Till och med kusin Oscar från Oslo och hans flickvän Katrin kom. Det snöade som sjutton och vi fick skotta mycket, men det var vackert och så roligt att träffa alla.

April

När Simon fyllde 23 åkte hela familjen och klättrade på vägg. Sen åt vi god middag och firade i dagarna två. (Det är jag där uppe till vänster.)

Maj

Åsa och jag vandrade 1,7 mil till Vaxholm en solig dag i maj. Jobbigt men roligt!

Juni

Midsommar i min barndoms by Garsås i Dalarna. Enda och bästa stället att fira midsommar.

Juli

Jag åkte med fyra vänner till Sardinien i Italien. Det var en underbar vecka, förutom när jag var alldeles för hungrig en dag. Bland annat snorklade vi. Tror just det var min lyckligaste stund på hela året.

Laura från Holland hälsade på och det var sol hela veckan. Vi var i skärgården, på Skansen, på Josefinas och vi paddlade, badade, åt gott och pratade.

AugustiPridefestivalen - ett utmärkt sätt att bli barnsligt glad.

September

Renovering av min systers och hennes sambos nya hus på Ekerö. Både vänner och familj har hjälpt till till och från. Nu senast målade jag vardagsrummet.

Oktober

Kusin Elin gifte sig med sin Conny. Vi firade i Borgholms fästning på Öland.

November

Jag klappade vargar med pappa och Fia. En stund som tävlar med snorklingen om årets bästa.

December

Traditionsenligt pepparkaksbak andra advent.

Min snälla granne Einar som är julgransförsäljare gav mig årets julgran och gjorde mig glad på kuppen.

Bildextra: Pepparkaksbak

Välkommen till tomtemors pepparkaksbak! Låt dig inte skrämmas av hennes hysteriska leende.

Bakbordet med proviant för hela kvällen.
Lilla hjärtegull var en av gästerna.

Pepparkakspolisen Lina kom och läxade upp oss för att vi bakade fel. Sen visade hon hur man bakar pepparkakor korrekt och fullt legalt. Tyvärr såg polisens pepparkakor neurosedynskadade ut och tomtemor fick lov att forma om dem på plåten efteråt. Vissa av dem blev då relativt förargelseväckande.

Hjärtegull med väninnan Emma. De andra väninnorna var Sara och Åsa, men jag tror inte de vill vara med på bild.

Pepparkaksälgar, en liten gris m.m.

På slutet blev tomtemor arg och skrämde bort alla gästerna och åt upp pepparkarkorna själv.

Spotifierad

Fick en av dessa åtråvärda inbjudningar till det nya internetfenomenet Spotify i dag. Inbjudan kom från "my friend Ruben". Jag har väl ingen vän som heter Ruben, vad jag vet. Frågade Madde på jobbet om hon ibland kanske kallar sig Ruben, men det var inte hon. Hon har dessutom inte fått rätt att dela ut inbjudningar till Spotify ännu. Jag tackade ja till inbjudan och håller tummarna för att jag inte måste ligga med Ruben som tack.

Spotify är nya Facebook, fast en helt annnan tjänst. Gratis streamad musik, jättelätt att söka, nästan allt finns, det går snabbt. Bara lite reklam ibland, och du behöver koppla datorn till några bra högtalare.

Precis som när Facebook kom börjar alla, alla helt plötsligt prata om det och säga att du måste ha det. Dessutom har Spotify gjort sig speciella genom att du antingen måste betala eller få en inbjudan för att gå med. Smurtigt.

Men jag måste erkänna att Spotify nästan verkar för bra för att vara sant. Jag fick in alla Cocorosies låtar på en sekund och kommer snart vara spotifierad.

Vote for fun

Från och med i dag kan du delta i väldigt vetenskapliga undersökningar här på bloggen. Just nu kan du rösta om vad som är din julklappsstil - överdåd eller kanske bara små kärleksgåvor? Gör din röst hörd! Framöver kommer andra undersökningar om allt från ekonomi till bajskorvar i sann Stinastil. Undersökningarna hittar du i högerlisten här på sidan.

Portvinstantens julfrossa

Portvinstanten är väldigt borgerlig av sig och tycker om att julpynta hemma. Innerstadsungkarlen har just nu inte så mycket att säga till om, men han har fått en vit blombukett till sovrummet i alla fall.

Grannen och granen

Den här lappen låg på dörrmattan i dag när jag kom hem. Åh så glad jag blev. Grannen, det är Einar som varit granförsäljare i 45 år och som ringde på i söndags och frågade om jag ville ha en gran. Jag som letat efter den lokala granförsäljaren i två veckor utan att hitta honom! Kväll efter kväll har jag tittat i parken där han brukar vara, utan nån lycka. En natt till och med drömde jag att jag kom till parken och det var fullt med granar överallt.

Einar högg till granen med en yxa här ute i trapphuset och hjälpte mig att bära in den i vardagsrummet. Nu står den där i så fin så fin. En helt perfekt gran faktiskt. Jag vet inte om den är ett tack för att Einar fick pepparkakor av mig förra julen, men jag fick propsa på att få betala i alla fall nånting. Och som tur var fick jag ge honom hembakta lussebullar och pepparkakor igen.

Fyra fina förkläden

Fyra fina förkläden som jag hittade på Emmaus till pepparkaksbaket med fem fina flickor. Det femte är ett fult men ganka roligt förkläde med en polislogga på. Det fick inte vara med på bild, men Lina paxade det redan innan baket. Själv bar jag ett röd- och vitrutigt tomtemorsförkläde. Bilder från baket kommer senare.

Till en arg kommentator

I morse hade jag fått en kommentar som jag tyvärr råkade radera. Det är nesligt eftersom jag nu inte vet vilket inlägg den härrörde till. Kommentaren gick nåt sånt här: "Du verkar helt sjuk i huvudet. Hoppas du får hjälp, annars kommer du nog få vara ensam väldigt länge".

Jag kan tänka mig att det finns flera inlägg jag skrivit som någon skulle kunna tycka är lite småsjuka. Kanske det om när jag matade en humla i trapphuset? Eller kanske när jag råkade kludda en hungrig kussimurra? Eller inlägget om alla namn jag kallar mina katter?

Eller, kanske är det en homofob som inte gillar det jag skrev om flickfavoriten i Idol? Hur som helst verkar jag ha upprört den här personen mycket. Så till den grad att han (?) inte kan använda de goda argument han säkert har för sin sak, utan sänker sig till personangrepp. Han glömde till och med att skriva under med sitt namn. Synd.

Men jag kan trösta dig. Jag är inte ensam. Jag har visserligen ingen pojkvän, men det är en helt annan sak. Tack för att du önskar mig hjälp. Det kan man behöva i den här världen ibland. Jag önskar också dig hjälp. Om jag hade skrivit nåt så desperat elakt till nån jag inte ens känner (eh... hoppas jag) skulle jag må pissedåligt och skämmas. Hoppas du har andra som du kan skriva fina saker till.