Gränsen för svensk antirasism

I dagens Dagens Nyheter har Mårten Blomkvist skrivit en intressant krönika om Noggerbråket 2005. Kommer du ihåg? GB lanserade lakritsglassen Nogger Black på storbildstavlor. Centrum mot rasism (CMR) uppmanade till bojkott av glassen tills GB dragit in reklamen eftersom glassens namn förde tankarna till ordet nigger.

Nu har etnologerna Oscar Pripp och Magnus Öhlander gett ut en skrift som heter Nogger Black - antirasismens gränser (Agora). Mårten Blomkvist tycker att det är det mest intelligenta som sagts i glassgrälet. Jag har inte läst skriften själv men får lust att göra det. Helst skulle jag länka till Mårten Blomkvist krönika så du kan läsa den själv, men jag hittar den inte på DN:s webbplats så det blir mycket citerande här.

När CMR protesterade mot Nogger Black fick de nästan ingen med sig. "Bloggar och artiklar överöste bojkottkravet med 'skämt och förlöjliganden'" skriver Mårten Blomkvist. Varför blev det så? Pripp och Öhlander menar att "det finns gränser för hur mycket antirasism vi svenskar tolererar och att CMR överträtt dem. Ett beskedligt Centrum mot rasism framställdes plötsligt som ett hot mot vårt fria språkbruk" skriver Mårten Blomkvist.

Pripp och Öhlander uppmärksammar några svenska grundantaganden om rasism:

• Det är inte rasism om det inte är illa menat.
• Det är inte rasism om man inte har nåt emot svarta.

Mårten Blomkvist tillägger "Och så förstås den typ av argument som alla som inte gör någonting riktar mot var och en som gör något: det är ju en bagatell, skäms på er för att ni bortser från de verkliga problemen!".

Krönikan slår an hos mig för att jag hört till och med smarta människor i min närhet använda de här argumenten. Ofta samma personer som försvarar sin rätt att använda ordet neger, vilket Mårten Blomkvist också skriver om. "Är det så svårt att ge upp ett ord?" undrar han och sätter fingret på precis det jag känner när jag diskuterar med ordet-neger-försvararna. De ger sig själva rätten att kalla andra något dessa oftast uppfattar som nedsättande med argumentet att ordet är neutralt för dem. De har ingenting emot svarta människor.

Som jag ser det är det antingen arrogant eller naivt att resonera så. Ord betyder saker utanför oss själva. Själva meningen med ord är att fler än vi själva förstår dem. Annars kan vi inte använda dem för att kommunicera. Vissa ord konnoterar mer än andra, de är mer tyngda av betydelser. Neger är ett sånt ord. Hora ett annat.

Att som vit ta sig rätten att kalla andra för negrer är för mig samma sak att som man ta sig rätten att kalla kvinnor för horor. Skulle det vara okej om någon gjorde det med argumentet att det inte är illa menat och att han inte har nåt emot vare sig horor eller kvinnor?

Verkligen, är det så svårt att ge upp ett ord?

Vilken rätt är det vi svenskar försvarar? För mig ser det ut som rätten att definiera verkligheten utifrån sin egen världsbild, en rätt som härskande klasser ofta använder för att trycka ner andra. Jag tycker inte att den rätten är värd att försvara.

Vita rosen

Mitt nya fina duschdraperi med vita rosor som ser broderade ut. Jag hittade det till min lycka på en sån där gammeldags färgaffär som säljer lite allt möjligt. Endast 150 kronor!

Draperiet har dessutom gett mig en känsla av att det inte är så pjåkigt att vara singel egentligen (förutom att singelkvinnor statistiskt sett är rikare och lyckligare än samboende och gifta kvinnor). Flera sambotjejer jag visat det för har suckat och sagt "Åh vad fint! Men jag skulle aldrig få ha det hemma". Well, det får jag. Dessutom ihop med ljusrosa handdukar, ljusrosa badrumsmatta och ett ljusrosa ljus med vita blommor på. Baby love!

Handen

Kolla in handen. Den passar inte på den sockersöta fotomodellen i senaste numret av Elle (8/08). Det ser ut som en inklistrad zombiehand eller nåt. Inte som hennes hand i alla fall. Läskigt. Jag kunde inte sluta glo när jag upptäckte det.

Kottla mer

Maten tog slut. Det var mörkt och tråkigt. Jag har kommit ut och spindeln verkar ha stannat i Nacka. Nu ligger jag i trädgården på en filt och tittar upp mot himlen ifall den ska dyka upp här.

Min syster och hennes kille kom precis förbi på väg ut till sitt nya radhus där de ska kottla. Nej det är inget obscent.

Jättespindeln anfaller

Domedagen nalkas. Jättespindeln har vid det här lagen troligen ätit upp Nacka. På bilden är hon på sin väg ner mot Henriksdalsberget, med eld eller åtminstone rök i baken. Råttan brukar rädda mig från spindlar genom att tugga på dem, men den här är nog för stor även för ett matvrak som han. Jag ska hem och leta reda på ett spindelsäkert skyddsrum för mig och katterna. Vi ses efter semestern! Kanske.

Pillesnoppgrisen

Pillesnoppgrisen kan beskådas på restaurang Gondolen i Stockholm.

Swingers

I går på Gondolen upptäckte Åsa ett par som stod mitt emot ett annat par och pratade. Kvinnan i det andra paret satt på en barstol. Båda männen höll beskyddande armen om vardera kvinna. Men, mellan den ena mannens ben stack den andra kvinnans fot fram, rätt högt upp mellan benen faktiskt. Alltså inte den kvinna han hade armen om. Här är foten som sticker fram mellan hans byxben:

Lite senare såg det ut så här:

Måste det bli så när man är över fyrtio? Är det verkligen så tråkigt? De över 35 är alltid värst på företagsfesterna också. Hånglar, är fulla, otrogna och gråter mer än jag såg nån tonåring göra när det begav sig. Själv blev jag 34 i går och oron börjar krypa i kroppen.

Swingers 2

I födelsedagspresent av min flickvän fick jag en barnprostituerad som vi tog hem tillsammans.

Födelsedagsblomster

Från pap och Kjerstin.

Från mam.

Från mig själv.

Igelkotten

Såg en igelkott på gården när jag var på väg till tvättstugan. Den sprang runt och grejade. Räven försökte hälsa men jag motade bort honom. Inte bra att jiddra med igelkottar. Synd att jag inte hade nån kamera på mig!

Hundspotting

Ingen hund går säker för hundstalkerns kamera, inte ens i mattes famn.

Mina onda tvillingar

I går såg jag dokumentären My evil twin om de holländska tvillingarna Angelique och Liesbeth Raeven. Jag kunde inte slita mig för det var så hemskt. Den ena har varit designer men gett upp sin karriär för den andra. Nu är de 35 år och bor ihop med sina ätstörningar.

Bland annat har de kommit överens om att alltid äta tillsammans och att båda ska äta exakt lika många kalorier. Eftersom de inte litar på varandra skrapar de ur varandras matskålar och matar varandra så att det inte blir nåt över. Om den ena tror att den andra häller upp lite för mycket mat blir det värsta barnsliga bråket på holländska, typ neee nee med gnälliga barnröster. Likadant om nån spiller lite mat på bordet. De har blivit bannlysta från flera restauranger för att de är så jobbiga.

Liesbeth träffade en kille på internet men var rädd att Angelique skulle ta sitt liv om hon måste bo ensam, så hon tänkte att det nog inte var värt det. Hon hoppas att syrran ska bli intagen för sina ätstörningar så att hon själv kan få leva lite friare, men syrran bara neee nee det vill jag inte. Shit vilken ångest.

I dag när jag fick mitt nya passerkort på jobbet insåg jag att jag ser ut som de holländska tvillingarna på bilden, fast 20 kilo tjockare. Jag tänker på dem varje gång jag ser kortet. Shit viken ångest!

Snutt from Hell

Den här katten tyckte att mina stadsfjantkissar skulle ge fan i hans sorkjaktmark på mammas tomt. Han förstod inte att mina små mähän antagligen inte kan fånga sork och gott hade nöjt sig med att få slicka laxbitar från grillhalstret. Han jamade värsta helvetesjamet också, långt ner från magen. Efter ett par dagar försvann Råttan och Räven under sängen så fort de hörde honom komma tassande på vägen utanför. Lägg märke till kattens svarta Batmanpingvinen-mun.

(OBS, detta är vanligen en snäll och gosig katt. Det vet jag, för jag känner honom sen tidigare. Han är också en mästare i sorkjakt.)

Riktig midsommar

Riktig midsommar kan man bara fira i Dalarna. Min firar jag helst i byn Garsås, lite utanför Mora. Där är det traktortåg med fiolmusik genom byn, majstångsresning, dans runt stången och folk i alla åldrar som har dräkt.

Tåg genom byn, med spelemanslaget på flaket och byns midsommarfirare i parad efter.


Gubbarna reser midsommarstången. Har aldrig sett en kvinna under resningen. Jag och Jenny försökte vara med en gång för några år sen, men jag har aldrig känt mig så utfryst och diskriminerad i hela mitt liv som den gången.

Stången står.

Dans runt midsommarstången.

Snuttvalp leker med boll

Vad ska jag säga? Det finns inga ord för nåt som är så sött som valpen i klippet nedan, bara konstiga snörpta läten och pip. Kolla också in det som först ser ut som ett gosedjur till vänster i bilden. Det är också en valp, en trött valp. Den svarta pälshögen som dyker upp på slutet måste också vara en valp. Tror jag.

Snuttvalp leker med boll