Den här katten tyckte att mina stadsfjantkissar skulle ge fan i hans sorkjaktmark på mammas tomt. Han förstod inte att mina små mähän antagligen inte kan fånga sork och gott hade nöjt sig med att få slicka laxbitar från grillhalstret. Han jamade värsta helvetesjamet också, långt ner från magen. Efter ett par dagar försvann Råttan och Räven under sängen så fort de hörde honom komma tassande på vägen utanför. Lägg märke till kattens svarta Batmanpingvinen-mun.(OBS, detta är vanligen en snäll och gosig katt. Det vet jag, för jag känner honom sen tidigare. Han är också en mästare i sorkjakt.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar