Först vill jag säga att jag läste boken på engelska, vilket jag inte brukar ha några problem med, men språket med många ålderdomliga, religiösa och juridiska ord och adliga/kungliga titlar med mera gjorde att jag inte kände det flyt jag brukar göra. Det påverkade säkert min läsupplevelse. Jag vill också säga att jag är sjukt imponerad av Hilary Mantels kunskaper om de historiska händelserna och människorna och hur hon väver ihop deras inbördes relationer och de politiska spel de spelar på såväl kungamaktens arena som den religiösa maktens och äktenskapets. Språket är ofta vackert och medryckande. Det är ett gediget arbete och det finns ingenting att anmärka på på ytan.
Mina problem med boken är dock flera. Jag blir aldrig riktigt engagerad, varken i händelserna eller i någon av karaktärerna. Jag bryr mig inte särskilt mycket om vem det går bra för och vem som fängslas, bränns på bål eller förpassas till ett mindre, mer fuktkallt slott. Kanske beror det på att karaktärerna är så många, men inte ens huvudpersonen Thomas Cromwell engagerar mig. Vi kommer aldrig åt hans känslor, laster och inre upplevelser. Dessa saker tycks aldrig påverka hans agerande. Den enda som når mitt hjärta vid något tillfälle är Mary, Henry den åttondes dotter med första frun Katherine av Aragon.
De många karaktärerna gör det också svårt att hänga med. Jag måste ideligen bläddra tillbaka till förteckningen över alla inblandade och deras relation till varandra (som jag tackar för). Det skapar också en viss distans.
Dessutom dras jag aldrig helt in i berättelsen. Den består av ett antal större och många mindre politiska strider, bland annat om kardinalen och biskopen Thomas Wolseys fall, Anne Boleyns långa väg till att bli Henry den åttondes maka och rättegången mot "lord chancellor" Thomas More. Eftersom jag som sagt inte är så intresserad av brittisk 1500-talspolitik hade jag ofta svårt att helt hålla intresset uppe.
Ett mindre problem är att Mantel använder pronomet "han" mycket rikligt, så att det ofta blir otydligt vem hon syftar på. En recension jag läste upplyste mig om att tolka 95 procent av alla "han" som Cromwell, även när det först inte verkar så. Det tipset gjorde läsningen enklare.
Jag förstår att man gillar den här boken om man är genuint intresserad av historisk fiction generellt och specifikt de politiska spelen runt Henry den åttonde. Jag som inte är det kände mig lite för svältfödd på gripande karaktärer och berättelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar