En vindlande berättelse om Fabritius målning The Goldfinch men framför allt om Theo Decker, moderslös efter ett terrordåd på ett museum, knarkare, olyckligt kär, konsttjuv och en som älskar vackra ting. Berättelsen slutar aldrig att förundra. Den tar ideligen nya vägar och lyckas vara magisk utan några övernaturliga inslag.
Theo är inte helt lätt att gilla och ändå är jag helt på hans sida. Jag känner igen mig i hans dragning till nihilism och destruktivitet. Jag älskar hans hängivenhet till en liten hund och till tavlan som följer med honom i ett decennium, men antagligen påverkar honom i hela hans liv. Nu brinner jag själv för att någon gång få se tavlan och jag är säkert inte ensam.
Ett enda minus är vissa stycken med väl mycket ordekvilibrism, men om du ska läsa en enda bok det här året - läs den här. Den är så där bra som böcker nästan bara var när man var tolv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar