Stina dissar (extremt mycket): Lucys banekvinna

I går kom jag visserligen upp i tid, men ut först så sent att det enbart bidde en 20-minuterspromenad i ljuset. Dessutom däckade jag nästan vid första bästa löpsedel jag gick förbi, Aftonbladets "Bands i skogen - svalt till döds". Hunden Lucy levde troligen i två veckor innan hon svalt till döds i skogen, där någon bundit fast henne och lämnat henne. Troligen kvinnan som var hennes fodervärd.

Det kändes som om nån boxat mig i magen när jag läste texten. Jag hukade ihop mig och kunde inte gå upprätt, började andas konstigt till och med. Skulle ha hämtat ett paket på posten men det glömde jag helt bort. Gick rakt förbi och efter ett tag började jag gråta. Sen grät jag nästan hela vägen runt Kransen och önskade för en gångs skull att jag bott kvar i Dalaskogen där jag kunnat argskrika eller vråla rakt ut utan att nån hört. Jag kunde inte släppa tanken på vad jag gjorde när Lucy satt fast i skogen och inte på att jag just då med egna händer skulle vilja döda den som band fast henne.

Det här låter banalt, men hur kan man göra nåt sånt? Hur kan man vara så empatilös och elak? Eller som en annan bloggare uttryckt sina känslor för Lucys banekvinna: Vilket jävla as!

Skriv på protestlistan för att Polisen ska utreda Lucys död.

Foto: Privat.

Antidepressionsmedel

Denna lilla, lilla bukett gick lös på 95 spänn, men jag hade blomstercheckar för 80 så det gjorde inget. Nu lyser den upp min vardag och jag flyttar den mellan köket på dagen och sovrummet på natten (så jag får vakna och se blommorna).

Gud gör så att Råttan inte tycker om att äta ranunklar lika mycket som tulpaner.

Disharmoni

Jag är sjukskriven för utmattning och stress. Nu är det meningen att jag ska vara hemma och ta det lugnt, göra sånt jag mår bra av och bli lugn och harmonisk. Det låter kanske som världens skönaste och lättaste sak, men det är det inte. Min coach på företagshälsovården har sagt att jag ska:

• Vila mycket.
• Lägga mig samma tid varje kväll och gå upp samma tid varje morgon.
• Inte sova tupplur på dagen hur trött jag än är.
• Äta på regelbundna tider: tre huvudmål och två mellanmål.
• Träna regelbundet.
• Promenera i ljuset i minst en halvtimme varje dag.
• Göra en sak i taget.
• Göra en andningsövning varje dag.
• Inte skämmas om jag sover till tolv eller glömmer promenera nån dag ibland.

Okej, let´s se vad jag gjort i dag: Vaknade halv nio, bråkade med katterna. Matade katterna, hämtade tidningen och gick tillbaka till sängen (jag ska ju vila). Gjorde korsord och sudoku till elva (det var skönt). Sen var jag så trött så jag slumrade till. Gick upp och åt frukost. Sen skulle jag ta en promenad, handla och göra lunch. Eventuellt också bada och basta på Sats spa i stan. Först behövde jag bara kolla saldot på internetbanken.

Nu är klockan 19.15 och jag har knappt lämnat datorn på hela dagen. Jo jag hämtade mellanmål, men har varken promenerat, handlat eller ätit lunch. Avbokade yogapasset klockan 19 också. Har ont i huvudet. Skäms och känner mig som en mupp. Hur svårt kan det vara att göra saker som är sköna och bra för en?! Jättesvårt, uppenbarligen.

Det enda jag lyckats med i dag är att vila. Men som Scarlet sa, Tomorrow is another day.

Breaking and entering

Min sovrumsdörr går inte att stänga ordentligt. För att slippa vilddjur med otäcka ögon och läten som isar i märgen brukar jag barrikadera dörren med en låda full av tunga saker, två pärmar fulla av papper och ett ekollon i järn (en så kallad dörrstopp, men den stoppar minsann inte några vilddjur med enkom sin egen vikt).

Tyvärr hjälper inte ens denna barrikad genom hela natten. Framåt morgontimmarna upptäcker jag att dörren är på glänt. Skymtar jag ett par glänsande rovdjursögon där utanför i mörkret?

Plötsligt dyker ett hårigt huvud med lysande ögon upp bakom lådan. Det är ett vilt djur som uffar och gruffar och inte tänker ge sig förrän det tagit sig förbi min barrikad. Kanske är det en gremlin. Det ser lite ut så.

Djuret klämmer sig upp på lådan. Klorna rafsar mot pärmarna när tassarna krafsar och drar.

Så fort vilddjuret kommit in helt och hållet vänder det sig om och kallar på sin flock.

Ännu ett rovdjur med lysande ögon tränger sig envist in genom dörrspringan, trots att det är lite för tjockt. Djuret stämmer upp ett tjut, river med klorna och häver sig över barrikaden.

Snart är även det andra vilddjuret inne. Det kurar ihop sig och vänder sin otäcka blick mot mig. Jag är ensam, instängd med två rasande rovdjur. Det ena låter sin hesa, gnällande stämma ljuda och jag förstår att jag inte har nåt annat val än att gå upp och ge dem mat eller dö.

Smålandskassen

Svenskt Tenn måste ha de finaste presentkorten, i form av speciella mynt i olika valörer. De är dessutom åtevinningsbara! Mitt presentkort har nu bytts mot en Smålandskasse med mönster av Josef Frank. Så fin!

Januari på gymmet

Januari på gymmet, en kycklingfarm, tycker Häxan Surtantstina. Hundratals vita nakna ben och armar trängs på en yta där de egentligen inte får plats. Hundratals som tränger sig in på passen, tjattrar och krockar med Häxan Surtantstinas armar under passen. Hundratals som trängslas i gymmaskinerna och svettas. Häxan Surtantstina måste vänta.

Hon står i ett hörn och väntar på att bli insläppt till Core-passet med alla de andra. Hon blänger omkring sig och mumlar:

- Jasså ni fala nyårslöften, undrar vilka av er som gett upp om en månad? Är det du, eller du, eller du? Hälften av er är det i alla fall. Var höll ni hus i julas när jag och två andra var på Core? Skönt att ni snart fallit till föga för lättjan igen, men varför måste ni alls försöka? Ni kommer ju ändå ge upp.

Det är så varje år. Det vet Häxan Surtantstina. Det är bara att hålla ut. I februari brukar det vara tillbaka i gamla sköna hjulspår.

Don´t call me sugar

Jag har spenderat en stor del av dagen med Vivien Leigh, först som Scarlet, sen som Blanche. Hon har fastnat på min näthinna. Hon är faktiskt fantastisk. Clark och Marlon är båda väldigt stiliga, det går inte att komma undan heller.

Däremellan kollade jag på musikackompanjerat huvudavskärande i form av Sweeney Todd. En film som inte satte särtskilt djupa spår i mig (hoho). Sorry är lite trött nu. HD-diskinspelningen av Linje lusta lade av mitt i slutscenen. Skitstörigt. Nu måste jag hyra den för att få se slutet!

Vilka lyxproblem jag har. Känner mig lite sorgsen i natt.