Lyckorus

Jag och Laura gick i Prideparaden i lördags. Bara att åka tunnelbana dit och se alla människor på väg till Humlegården gör mig glad i själen: transor, tjejer med politiskt bara bröst, läderbögar, björnmän, brasilianska dansare, kristna, militärer, prinsessor, sjömän, hästar och hundratals andra som inte vill nöja sig med Lindex och rätt kläder på rätt kön.

På Hornsgatan började jag gråta för att det var så starkt med alla glada människor. Efteråt hade jag ont i käkarna för att jag lett och skrattat och ropat så mycket. Jag var genomblöt av regn men lycklig och nöjd. Mia mötte upp och vi konstaterade att det borde vara Pride varje dag.

Kände mig mycket mer som mig själv med alla weirdoklädda Pridefirare än på krogen där jag var på kvällen och där alla var väldigt välartat hetero (även jag). Två idiotmän började till och med tuppa sig och slåss. Då saknade jag brudbögarna från Spanien som fick Laura att sucka över att när hon äntligen hittade några långa, snygga spanjorer så var de såklart gay. Men sån är heterokvinnans lott.


Jag och Laura i Pridetåget.