Min favoritsång just nu, Paris is burning med Ladyhawke. Jag lyssnar på den så som jag gjorde med musik hela tiden när jag var 20 men som jag mycket mer sällan gör nu för tiden, för att det är mycket mer sällan musik väcker starka känslor hos mig. Jag lyssnar på sången om och om igen och den tvingar mig att dansa och mima runt runt i lägenheten. Det är lycka.Sen så identifierar jag mig så klart med tjejen i videon, som har en varg som hon går omkring med på Paris gator. Det skadar inte att hon verkar umgås med en massa katter också.






Kvar lyser en och annan orange aster eller röd ros. Vissa rosenknoppar hann aldrig ens slå ut innan frosten tog dem. Nu är de förlamade av kylan, fastfrusna i evig ungdom fick de aldrig skåda livet i fullutsprungen blomster.
November. Väntans månad, meningslöshetens, vardagens. Vem minns november? Du är dvalan före julstökets lustigheter och glitter. Du är påminnelsen om den stundande vintern, hur långt det är till våren.



Päls, päls och rosa trampdynor in your face. Boko sover.





Karpar vid Gävle station.
